20.3. 2015
Vårmorgon i Malmö. Sol och påskliljor som slår ut. USA:s särskilda sändebud för att övervaka och motverka antisemitism har just ätit frukost på sitt hotell vid Gustav Adolfs Torg.
Snart ska 63-årige Ira Forman åka över Öresundsbron till Köpenhamn, platsen för den senaste av flera terrorattacker riktade mot judar i Europa.
Atlantic skriver om flera europeiska städer med stark antisemitism. Malmö är en av dem. Tidskriftens reporter tillbringar en eftermiddag i stadsdelen Rosengård. Han träffar många muslimer som uttrycker välvilja mot judar och som skäms över Malmös antisemitiska rykte – och några som talar om judars ondska och stora makt. ”Judarna försökte förgifta profeten Muhammed”, säger en Malmöbo från Sudan i reportaget.
Atlantic intervjuar rabbinen Shneur Kesselman, som ständigt trakasseras av judehatare. Hans traditionellt chassidiska utstyrsel – svarta kläder, hatt och långt skägg – gör honom lättidentifierad som jude.
Rabbinen bedömer att han drabbats av runt 150 antisemitiska incidenter under sina tio år i Malmö. Människor har försökt köra på honom med bil, spottat, kastat flaskor och skrikit saker som ”jävla jude!”.
Precis som Shneur Kesselman är sändebudet Ira Forman uppväxt i amerikanska Mellanvästern, utanför Cleveland i Ohio. Dagen före DN-intervjun träffade han sin plågade landsman i Malmös judiska församlingshus.
Nu slår sig sändebudet ner i en fåtölj i hotellets lilla bibliotek. Han ler sorgset.
– Före millennieskiftet hörde jag till dem som trodde att antisemitismen var en döende sjukdom.
Vad tänker du om Malmörabbinens situation?
– Det vore omänskligt att inte känna för honom. Han oroar sig för sin familj och deras säkerhet. De vill bo kvar i Malmö. Han behöver hjälp - och kanske finns det något som vi kan göra.
Vad?
– Jag kommer att tala med personer i USA om hans utsatta situation, så får vi se vad vi kan hitta på.
Finns det någon amerikansk stad där Shneur Kesselman skulle trakasseras på gatorna på det sätt som sker i Malmö?
– Jag tror inte det. Han skulle säkert sticka ut i delar av USA, inte minst på landsbygden. Men nej, jag tror inte att han skulle utsättas för det som han drabbas av i Malmö. Det betyder inte att vi inte har antisemiter i USA – det har vi. USA har inga lagar om hate speech [ungefär hets mot folkgrupp], så du riskerar inte att gripas och åtalas om du sprider antisemitism. Däremot riskerar du att bli socialt utstött. Och det är ett ganska effektivt medel mot diskriminering.
(KUVA Malmön kauniista synagogasta)
Tror du att det systemet är mer effektivt mot rasistiskt hat än lagstiftning?
– Absolut. Vi känner väldigt starkt för yttrandefriheten som finns i vår grundlag - och tror på kraften som finns i den sociala kontrollen. Det har förstås inte alltid fungerat. I mitten av 1900-talet var rasismen starkare och då funkar tyvärr inte kontrollen lika bra. Men alla samhällen utvecklas och detta har varit en positiv utveckling för USA.
Har du något exempel på att det sociala trycket mot intolerans fungerar?
– Det finns en politiker i Oklahoma som 2013 i en debatt använde uttrycket ”Jew down” [ett nedsättande, antisemitiskt uttryck att någon förhandlat ner ett pris väldigt lågt och som anspelar på myter om judars snålhet, DN:s anmärkning]. Inom 24 timmar hade han kritiserats av en mängd ledare: pastorer, näringslivschefer, föreningsrepresentanter. Nästa dag bad han om ursäkt. Han insåg nu att uttrycket var kränkande och lovade att inte använda det igen. Det är ett exempel på när folk säger ifrån: så här uttrycker man sig inte i ett anständigt samhälle.
Här i Malmö finns en flitig gatukonstnär, Dan Park, som på elskåp klistrar upp grovt rasistiska affischer riktade mot judar, romer och afrosvenskar. Han har hängt upp burkar märkta ”Zyklon-B” utanför synagogan och deltagit i nazistmöten. Han dömdes nyligen för hets mot folkgrupp och satt i fängelse. Då kunde han förstås inte sprida sin rasism och många tyckte att det var skönt att slippa hatet. Hur handskas man med sådant hat i ett system som det amerikanska, där hets mot folkgrupp är tillåtet?
– Man kan se antisemitiskt och rasistiskt klotter i amerikanska städer. Sådana budskap blir ofta utsuddade eller nedrivna. Ingen som vill ha någon sorts position i samhället ägnar sig åt sådant. Här i Europa kan politiker och ledare inom civilsamhället säga: ”vi uttalar oss inte om det här fallet med rasism eller antisemitism eftersom en rättsprocess pågår, och vi vill inte störa den.” Samtidigt har jag märkt att det är väldigt svårt att åtala och få någon fälld för hate speech. Så i mina ögon verkar det som om lagarna kan bli en ursäkt för att inte ha samhällsnormer.
Ira Forman reser ofta till Frankrike, där flera judar mördats i olika terrorattacker. Vi talar om Dieudonné M’Bala M’Bala, en fransk antisemitisk komiker med många fans. Frankrike har stränga hetslagar och Dieudonné åtalas ofta. Det kan handla om en Facebookstatus, om förnekande av Förintelsen eller om antisemitiska skämt om gaskammare. Komikerns position som maktkritisk stärks av att han jagas av rättsväsendet för sina ord. ”Jag är samhällets fiende nummer ett!” ropar han inför fullsatta salonger på sin teater i Paris.
Bara några timmar efter DN:s intervju med Ira Forman ska en fransk domstol avkunna ännu en dom mot Dieudonné: två månaders fängelse (villkorligt) och 280 000 kronor i böter. Brottet: en osmaklig Facebookstatus efter terrorattacken mot koscherbutiken Hyper Cacher, där fyra judar dödades.
– Jag tror att världens dieudonnéer möts bäst genom att de stöts ut socialt från det civiliserade samhället. Inte genom lagstiftning. Men varje samhälle är unikt och har sin historia. Jag inser att man inte exportera alla aspekter av det amerikanska samhället till Europa.
Här i Sverige har du uppmanat föreningar och religiösa samfund att fördöma uttryck för rasism och antisemitism.
– Ja, i Frankrike mötte jag judiska företrädare som gång på gång sa: vi har stort förtroende för regeringens arbete mot antisemitism. Deras oro handlar istället om att civilsamhället inte hänger med – och att franska republikens demokratiska värden därmed hotas.
Har du hört svenska judiska representanter uttrycka samma tilltro till den svenska politiska ledningen?
– Nej. Men det är en annorlunda situation i Sverige, och man ska vara försiktig att jämföra. Men nej, jag har inte uppfattat att svenska judar har ett jättestort förtroende för att regeringen vet exakt vad den ska göra åt detta.
Sverige är inte antisemitismens hjärta i Europa, säger du. Var finns det hjärtat?
– Åh. Det finns många hjärtan. Västeuropa har tydliga problem med antisemitiskt våld från en liten, liten minoritet av människor som identifierar sig som muslimer. Jag bekymrar mig också för Ungern, där det finns en betydande judisk minoritet. Där dominerar en annan form av antisemitism: en högerextrem, extremnationalistisk variant
Du har varit i Ungern två gånger. Hur är läget där?
– I både Grekland och Ungern finns partier med betydande representation i parlamenten – Gyllene Gryning och Jobbik – som står för en djupt antisemitisk ideologi. De har dessutom en sorts gatumilis till sitt förfogande – en djupt oroande kombination. Man kan jämföra med 1930-talet, med det tyska nazistpartiets framväxt, för att hitta en liknande situation.
Du anser att det är viktigt att svenska politiker i Sverige tydligt säger att hotet om våld mot judar här i Malmö kommer från en liten del av den muslimska befolkningen. Varför är det viktigt att säga det?
– Om man inte är ärlig med varifrån våldet kommer så blir det svårt att bekämpa brott – och troligen ännu svårare att ändra människors attityder. Från attitydundersökningar i Frankrike vet vi att en inte obetydlig del av människor som identifierar sig som muslimer har antisemitiska åsikter. En ytterst liten del av dem står för våldet. I samma undersökning ser man väldigt antisemitiska åsikter från anhängare av Nationella Fronten [anti-invandringspartiet som under Marine Le Pens ledarskap blivit ett av Frankrikes största, DN:s anmärkning]. För närvarande ser vi i stort sett inget våld från just dem – men åsikterna är oroande.
Har du hört om seriemördaren Peter Mangs som sköt invandrare här i Malmö?
– Nej. Jag tror inte det.
Jag berättar om Peter Mangs och skräcken han spred, när han sköt Malmöbor och särskilt riktade in sig på invandrare. 2012 dömdes han till livstids fängelse för två mord och flera mordförsök. Bland annat sköt Peter Mangs in i Malmös största moské mot en imam. Imamen satt vid ett skrivbord och räddades av att kulan ändrade riktning när den snuddade vid en tung blomkruka.
En del människor undrar över ditt besök här i Malmö. Varför bryr sig inte USA om Peter Mangs offer? kan de säga. Varför ska just judars utsatthet i en svensk kommun uppmärksammas av USA? Varför inte muslimers, eller romers?
– Vi ser problemet med andra gruppers utsatthet också, säger Ira Forman.
Han berättar om ett nytt särskilt sändebud som ska skydda minoritetsreligioner i Mellanöstern. Det kan vara kristna i Syrien och Irak, sunnimuslimer i Iran, shiiter i Pakistan eller det muslimska rohingyafolket i Burma.
– Men min särskilda roll är att värna judar i Malmö och på andra ställen i Europa.
Ira Forman menar att det inte går att se situationen i Europa i dag utan att bli orolig.
– Små, utsatta judiska grupper riskerar att försvinna från flera städer. Det vore en tragedi, inte bara för de judiska grupperna utan även för länderna de finns i. Man måste vara blind för att inte se parallellerna till Mellanöstern. Förr var en stor del av befolkningen i arabvärlden kristna, nu är de bara fyra procent. Arabvärlden hade också en gång stora, livaktiga judiska gemenskaper. Bagdad var en gång en pluralistisk judisk stad. Nu är allt det försvunnet.
Hur ser du på framtiden för Malmös judar?
– Den judiska gruppen krymper här. Det handlar inte enbart om antisemitism. Det finns en tendens att man vill flytta till större städer, större metropoler. Men helt klart handlar det också mycket om säkerhet och om frågan: finns en framtid för oss här?
Peter Mangs var rasist och sköt invandrare från Somalia och Irak. Han var också antisemit, hade listor på judar hemma och trodde på konspirationsteorier om att judar styr världen. Tror du att antisemitism ofta hänger samman med hat mot andra minoriteter?
– Ja. Förra året talade jag med judiska ledare i Frankrike om framtiden för judar i landet, om utsattheten, om attacker. Men så bytte de plötsligt spår och sa: Det handlar egentligen inte om oss. Vi kanske försvinner – men i slutändan handlar det om franska republikens demokratiska grundvärderingar. Vi judar är kanske kanariefågeln i kolgruvan som varnar för att syret tar slut, vi kanske försvinner – men det kommer inte att sluta med oss.
Skyddet av minoriteter är ett mått på hälsotillståndet i en demokrati, menar Ira Forman.
– Minoriteter ska i en demokrati inte enbart tolereras, utan också uppfattas som en sund del i ett pluralistiskt, vitalt, heterogent samhälle.
Du har vid ditt Sverigebesök talat om värdet av ett mångkulturella samhällen. Vi lever ju i globaliseringens tid. Samtidigt ser vi en utveckling åt andra hållet: kristna som flyttar från Mellanöstern, judar i Europa som flyttar till Israel, murar och staket som sätts upp mellan länder. Vad tänker du om det?
– Jag minns en diskussion i Grekland. En del greker tror att flyktingarna som kommer gör det grekiska samhället svagare, mer utspätt. Men så är det ju inte. Det hellenska samhället under antiken var så starkt just för att det blandade klassisk grekisk kultur med persisk kultur och kultur från andra samhällen. Om du i dag vill ha ett lyckat, ekonomiskt framgångsrikt samhälle så kommer du ha ett samhälle med invandring och mångfald. Därför är det så viktigt – oavsett om det handlar om Grekland, Sverige eller USA – att bygga sunda samhällen där folk kommer överens. Så att mångfalden blir en styrka och inte en svaghet.
Två representanter från den amerikanska ambassaden i Stockholm har suttit med under intervjun. Nu sneglar de på sina klockor. Det börjar bli dags att överlämna sändebudet till kollegerna på ambassaden i Danmark.
Terrordådet i Köpenhamn natten mot den 15 februari var en attack mot en tolvårig flickas bat mitzva-fest. När Ira Forman fick reda på vad som hänt tänkte han omedelbart på att danska myndigheter tidigare sagt nej när den judiska församlingen i Köpenhamn bett om beväpnad bevakning. Precis som i Sverige så förlitar sig danska judar oftast på obeväpnade egna vakter. 37-årige Dan Uzan som mördades vid entrén var en sådan obeväpnad vakt.
– Vi var oroliga redan före attacken. Danska myndigheter ville inte placera ut beväpnade vakter eftersom det skulle ”sända fel signaler” om det danska samhället. När jag hörde det tänkte jag: hm, jag är ingen expert på dansk kultur, men det slår mig som ett väldigt farligt beslut.
Vem sa så, att det skulle sända fel signaler?
– Danska myndighetspersoner.
Men i slutändan skickades ändå beväpnad polis ut som vakter?
– Ja, tack och lov för det. Som jag förstått det så skickades poliserna ut bara några timmar före attacken, eftersom det hade varit en skjutning tidigare på dagen [mot seminariet med Lars Vilks, DN:s anmärkning]. Det räddade troligen flera liv.
Har du som sändebud lyckats skaka fram beväpnade vakter att skydda tidigare obevakade judiska grupper?
- Det finns några lyckade exempel, ja, där vi tror att vi spelat en roll.
Innan Ira Forman tar hissen upp till hotellrummet för att hämta väskorna poängterar han: allt är inte mörker. I Malmö bröt solen fram när han träffade trettonåringar från Videdalsskolans antirasistiska elevgrupp. Typiska Malmöbarn med rötter i en rad olika länder, benhårt inställda på att alla ska vara välkomna i deras stad.
– De gav mig hopp.
Några timmar senare, från Köpenhamn, skriver USA:s sändebud på sitt officiella Twitterkonto:
”Bästa delen av min Sverigeresa: träffa högstadieelever från Malmö som slåss mot all sorts diskriminering.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar