Leta i den här bloggen

fredag 19 september 2014

Jerusalem Post julkaisee tänään Rae Kushnerin sekä Bielskin partisaanien elämästä kertomuksen :

Tämä artikkeli on kuin vastaus usein  toistuneeseen  pohdintaani, kuinka on mahdollisita että niin suuri määrä juutalaisia on voitu   surmata ilman että nousee  tehokasta vastarintaa. Bielskin partisaanit  on ryhmä, joka  edustaa Israelin  valtion ydinsiementä ja  oman valtion välttämättömyyttä.  Tästä on You Tube sarja 6 lyhyttä filmiä. 

 The story of Rae Kushner and the Belsiki partisan group during the Second World War is not just one episode of Jewish resistance, but in fact signifies the very spirit that Israel still harbors today.
 https://www.youtube.com/watch?v=HK4qqCbv1P4

Cold, scared and innocent Rae Kushner, along with her younger sister went hungry during the 10 days between Rosh Hashana and Yom Kippur.

Despite the fact that they entered the new year barely alive, they were glad to have escaped the ghetto of Novogrodek, which had been their home for close to two years. Kushner’s story, although one of many, is a perfect example of a small narrative of Jewish resistance amid the sea of melancholic causality which seems to continue to persevere in the study of the Shoah.

Born in Novogrodek, Poland,
Rae’s life changed completely when Soviet troops invaded the eastern half of the country as a result of the Ribbentrop-Molotov pact of 1939. The Soviets took her parents’ business away which led to unthinkable poverty. Yet, in her own words she believed that the Russian occupation was “bearable” compared to when Nazi forces arrived in 1941, after the launch of Operation Barbarossa.

After weeks of gossip of massacres in the west, reality struck home when the Wehrmacht and SS Einsatzgruppen arrived in her small town, where about 6,000 Jews lived, constituting half of the population.

Hundreds were killed, and the rest were placed in a makeshift ghetto in a small part of the town, where living conditions were again ludicrous. The weekly massacres that the Nazis inflicted on the ghetto for their own amusement finally led to her own mother being murdered. Most could not take the pain of hunger, and death that surrounded them, and planned an escape.

“They digged, digged and digged” said Kushner in one of her emotional interviews before her death, referring to the hundreds of women, men and children who participated in digging a long tunnel that stretched from the courthouse in which her family lived in along with dozens of others, to a nearby forest. They used homemade tools and even their hands to dig a tunnel big enough for one person to crawl through at a time. When they finally escaped, out of the 600 that went through, only 250 made it. Many of those were later murdered by Nazi guards outside Novogrodek.

After wandering endlessly through the woods with her sister, brothers and father they found hope in a man they came across, named Tuvia Bielski, the famous leader of the Bielski partisan group which at one point enrolled a 1,000-strong Jewish force that fought the Nazis in Poland and Belarus on the Eastern Front. “Bielski saved us” said Kushner. Yet they were not the only ones whom he helped as Bielski took in hundreds of Jews who escaped from surrounding villages, and hid them in concealed camps in various forests.

Rae took up arms to serve with the men and women in the partisan group not because she had no option, rather she wanted to save lives.

When she did not fight, Rae guarded the camp, and mostly cooked potato soup as potatoes were the only thing that they could find in the forests of Poland. Yet, the quality of their food was truly the last thing on the mind of the partisans. For the course of the war Rae, Bielsky and hundreds of other fought to cripple German supply lines, and rescue Jews from being sent to their deaths.

After the war both Rae and those like her spent the rest of their days with the ability to celebrate Rosh Hashana peacefully, never again having to feel hunger, or the unbearable sight of seeing those they loved killed around them.

Yet, there is more to this story than just Jewish resistance, agency, and the improbability of defying death. No. This is about Israel, as it was Israel that was being built in those forests.

Eretz Yisrael was first conceived decades before Rae’s time, in the minds of men and women through the diffusion of ideas, yet it was in Poland, and Europe as a whole, that it became much more than just an idea. It became a necessity.

It was in the fighting spirit of those such as Tuvia Bielski that the first stones of a nation began to be molded. It was in the spirit of struggle, and defiance against tremendous odds, that the very cornerstones of a country for a people that have remained without a home for far too long were founded.

It was in those forests, and in those moments of pain and hunger, and when those men and women were digging for their lives, that it became evident that it was either Israel, or nothing.

The author, a native of Jassy, Romania, is a writer, historian, and the senior editor of The Art of Polemics magazine. He is currently working on a book on The Jassy Pogrom of 1941.

tisdag 16 september 2014

Rabbi Josef Green kirjoittanut Rosh HaShana- juhlasta, Israelin Uudesta Vuodesta

ROSH HASHABA, DET JUDISKA NYÅRET  av Rabbin Yosef Green.

Löysin kansioistani tämän  ruotsalaisen artikkelin ( ja koetan saada siitä  jotain suomeksi)  Se on julkaistu vuosia sitten

LÄHDE: Här i Israel Nyhetsbrev Årg. 12  nr 9,sid. 3.
  • Tänä vuonna ROSH HASHANA on erittäin tärkeä paalu Israelin  valtion historiassa, koska juuri täksi  juhla-ajaksi oli Israelin viholliset suunnitelleet  12 vuodden ajan  yhteistän invaasiota  ja Israelin tuhoiskua, mikä ilmeisesti kutienkin on nyt pystytty estämään Protective Edge -operaatiolla, joka kesti 50 päivää ja jossa löydettiin 32 tunnelia joita myöten terroristien oli tarkoitus invasoitua suurissa joukoissa Israeliin nyt  syyskuisina  ROSH HASHANA päivinä. ne päivät ovat  israelin ajanlaskun mukaan vielä edessä, joten  israel on edelleen  puolustuksellisessa valveustilassa. 
  • EREV ROSH HASHANA, Uuden Vuoden aatto 24.9. 2014, keskiviikko 
  • ROSH HASHANA Alef  Ensimmäinen Uudenvuoden päivä 25.9. 2014  torstai  Ensimmäinen Tishrei kuuta vuonna 5775
  • ROSH HASHANA Beit  Toinen Uuden Vuoden päivä , perjantai 26.9. 2014 , myös  sapatin valmistuspäivä
  • Tämän juhlapäiväsarjan  jälkeen on sitten on tavallinen  sapatti, lauantai 27,9, 2014 ,  jolloin yleinen  liikenne on pysähdyksissä .
  • Lisäksi  seuraa sunnuntai, jolloin kristikunta taas on lepopäivässään ja  kirkoissaan  ja poissa median virrasta.  Siis maailma olisi herännyt ehkä vasta  28.9. aikoihin, jos olisi tapahtunut jotain invaasiota  Israelissa.  Tätä terroristit olivat suunnitelleet 12 vuotta, joten   varmaan on vieläkin jotain niistä juonista löytymättä.

ROSH HASHANA :

I judisk tradition  markerar Rosh Hashana vår världs födelse. Den här dagen markerar skapelsens början. Rosh Hashana är det Judiska Nyåret  och varje födelsedag ger ett nytt tillfälle att börja göra förändringar.
Från  ordet  SHANA ( år)  kommer  orden LESHANOT (ett  förändra)   och   SHINNUI  (förändring).
Förändring är ett nyckelord men tanken är emellertid att förändringens syfte är att förbättra, att fullända, att fullborda ( LEHASHLIM )  ( SHALEM,  fullkomlig, hel).

Prof. Bernard Revel påpekar i sin tolkning av Torah-stycket Ki Tetze att även Skaparens arbete lämnades ofullständigt. Detta  är innebörden i kapitlet om skapelsen:  -"ASHER BARA ELOHIM LA-ASOTH "( Det som Gud Skapade  för  attarbeta med). Den värld som Gud skapade  skall fullbordas genom människans ansträngningar  från  sin del.  Människan  blir Guds medarbetare i arbetet ( LA-ASOT, ASIJAH )  med skapelsen ( BARA; BERIAH).
"Om Gud hade skapat en perfekt värld"   ( -Vem vet om  Han gjorde det först   men ändrade sig och  lät det bli  mindre perfekt och mer mänsklig). - "skulle det utesluta ett sådant samarbete. Resultatet av det hade blivit att Gud och människan aldrig hade kunnat sammanföras."
Prof. Revel förklarar att det är just därför som våra lärare säger:
"Där de botfärdige ( BA´AL TSHUVA) står får inte ens den mest rättfärdige  stå."
En BAAL TSHUVA är en som förnyar  sin  överlåtelse och på nytt bestämmer sig för att leva enligt TORAH och MITZVOT ( buden). En som ändrar livsinriktning efter att ha varit frånstötande och avskärmad eller bara annorlunda, är för mer än en pergfekt rättfärdig och helig person.  Orsaken till att våra lärare anser  sig kunna göra den här uppdelningen är just därför att en BAAL TSHUVA inte representerar det ideala utan en strävan att nå fram till helighetens ideal och fullkomlighet  (SHELEIMUTH, SHALEM). Det betyder ett fullkomligt integrerat liv och personlighet. En BAAL TSHUVA hålls högre än en TZADIK GAMUR ( en helt rättfärdig person) eftersom hans strävan efter SHELEIMUTH bekräftar en viktig princip inom judendomen nämligen den att  förändringar är möjliga.
TSHUVAS princip anses vara så stor och så viktig att det sägs att den  erbjuder löftet och möjligheten, inte bara till att förbättra sitt eget liv utan om den tas på allvar så kan resultatet bli en revolution som förlossar hela världen.

ROSH HASHANA är den första av de tio dagarna av botgörelse och i TORAH kallas  den också för YOM TERUAH ( basunklangens dag). Den dagen är det en MITZVAH att höra ljudet från SHOFAR ( och inte nödvändigtvis blåsa SHOFAR). Det  viktiga är att förstå dess egentliga betydelse och ta dess djupa budskap till sitt hjärta.
 I Maimonides förklaringar sägs det: "Vakna upp ni som slumrar och sover, omedvetna om livets verkliga mening och syften".  Den hebreiska roten i ordet SHOFAR betyder förbättring.  Då vädurshornet används i syfte att få det judiska folket att vakna upp och vända om är det en SHOFAR eftersom dess verkliga syfte är en klar  och tydlig kallelse att förbättra livskvaliten genom att återvända till ett liv med TORAH och MITZVOTH( buden).
I en bok som heter  "Thoughts on Life" ( Tankar om Livet) frågar professor Moshe David : "Hur kan man nå fram till den Allsmäktige  och människan på samma gång, hur kan man nå den Fullkomlige och den ofullkomlige?" Svaret blir: " Genom att tjäna som Guds medarbetare genom att hjälpa till att skapa människa till Guds avbild".

Rabbin Dr. Yosef Gren föreläser regelbundet vid de kurser som hålls vid AMI-Jerusalem Center i Jerusalem. Han har undervisat i Judiska studier vid Rutgers University. Han är Rabbin emeritus vid "Jerusalem Center of the World Council of Synagogues, Congregation MORESHET", ISRAEL
.
  • Löydän AMI-Center  viitteen saksankielellä.

 AMI-Jerusalem Center für Biblische Studien und Forschung
79549 Weil am Rhein
(internationale gemeinnützige Organisation mit Sitz in Jerusalem; Förderung des Interesses an jüdisch-christlichen Beziehungen; Seminarprogramme für Christen in Israel, Konferenzen und Vortragsdienst im Ausland; Unterstützung sozialer Hilfsprojekte in Israel; div. Veröffentlichungen u.a. Herausgabe der Zeitschrift "Hier in Israel"

 Olen ollut Shlomo Hizakin  Raamattukeskuksessa  aikoinaan 1960- luvulla käymässä Öljymäen rinteellä., mutta nyt näen hänen nimensä  ulkomaisessa osoitteessa. Lisäksi netissä näkyy  vuodelta 2003 kirja,  joka viittaa myös siihen että hän olisi muuttanut ulkomaille. Beit Mikdash Meat on Temppeli ulkomailla, Israelin ulkopuolella.
Vuonna 1973 Shlomo Hizak oli 32 vuotias. Vuonna 1973 hän oli vielä  Öljymäen  Raamattutalossa työssä. Kävin siellä viimeksi 1972 aikoihin, Kuljin oikoteitse pitkin Öljymäen rinteitä Operaatio Mobilisaation  suomalaisryhmän majapaikasta heille.   Löydän netistä 1973, että sinne oli  selootit, kiivaat ortodoksit  tehneet  hyökkäyksen ja tuhonneet polttamalla hänen kirjojaan ja postituslistojaan.  Suomalaiset ystäväni Jämsänkoskelta Arja ja Turja olivat siellä  auttamassa raamattujen postituksessa. Tapasin heidät ensin kibbutsissa 1967 ja he jäivät pitemmäksi aikaa töihin ja lopulta auttoivat Shlomo Hizakia Öljymäellä. . Shlomo Hizakin kirja ( 2003)   Das Kleine Heiligtum - ... so werde ich ihnen doch zu einem kleinen Heiligtum in den Ländern, in die sie gekommen sein