Montabaurin juutalainen historia

Jewish Memorial

Mayor Klaus Mies (l.) and Gerald Stern unveil the Jewish Memorial in front of the old town hall.

Jewish Memorial as a Reminder Against Forgetfulness

A „reminder against forgetfulness” is how Mayor Klaus Mies described the new Jewish Memorial that was ceremoniously dedicated on November 10th, 2013. Approxixmately 300 people attended the ceremony, among them were many descendants of the former Jewish citizens of Montabaur who fell victim to the Nazi regime during the holocaust.

The civic meeting room in the old town hall was filled to capacity, with some of the onlookers spilling through the entryway and onto the stairs, and many others also standing outside in the large market area. In his welcoming speech, Mayor Klaus Mies noted that he was impressed by the overwhelming interest in the Jewish memorial shown by the citizens of Montabaur. He began by greeting the guests of honor. They came as guests of the town, and traveled from as far away as Israel, the United States, Great Britain, France, and also parts of Germany in order to take part in the ceremony dedicating the Jewish Memorial.  They are all descendents of the Jewish holocaust victims from Montabaur. The mayor also welcomed the various political representatives, members of the town council, the keynote speakers, and the sculptor, Hans-Bernhard Olleck. Serving as the musical accompaniment for the ceremony were the Mendelssohn-Bartholdy male choir, and the woodwind musicians from the Anne-Frank-Realschule. In his speech, Mayor Mies recalled the events that occurred during the Kristallnacht in 1939. “The Jews that were living in Montabaur at that time were rounded up and brought to the town hall. It was from there that they were taken to a collection camp in Kirchär.” The 75th anniversary of the Kristallnacht occurred on November 9th, 2013, which is why a conscious decision was made to dedicate the Jewish Memorial on November 10th. In choosing a location for the memorial the town council made the deliberate decision to place it right in front of the old town hall. This was done because it was at that point that the Jewish citizens were forced to gather, and from that point that they were forced to leave. Mayor Mies ended by saying “We install this memorial today as a “reminder against forgetfulness”, so that such an injustice will never again occur.

Dr. Hermann-Josef Roth, a local historian and son of Heinrich Roth, the mayor that was forced out of office by the National Socialist party, recalled the history of Judiasm in the Rhineland palatinate. Beginning in the Middle Ages, continuing up until the present, he mentioned time and again the ability of Jews and Christians to coexist. The Jews had other customs, a different language, and were always very educated. “Someone who was different and successful, that fed a rising tide of jealousy and hate.” According to Dr. Roth, this memorial can only fulfil its purpose “when we no longer ostracize anything that is foreign, no longer envy success, no longer malign good intentions,” Gerald Stern, whose father Alfred Stern was sent to England on a Refugee Children Movement and was the only member of the family to survive the holocaust, had some moving and very personal words to deliver.

Stern, who lives with his wife and children in England, described his first trip to Montabaur with his family in 1999. “At that time there was no trace of the thriving Jewish community that existed in this town. We were quite saddened by that fact.“ Since that time Gerald Stern dedicated himself to erecting a Jewish memorial, and found a worthy comrade-in-arms in a former town council member, Paul Widner. They also joined forces in the placement of the Stolpersteine, remembrance plaques placed in front of houses once inhabited by Jewish citizens who were forcefully removed. “I am grateful to the town of Montabaur for erecting this monument at this location. Now my family also has a place to grieve“.  As a sign of appreciation, he presented Mayor Mies with a framed certificate from the der Wannsee Conference Memorial and Educational Center, in recognition of the contribution made by the town of Montabaur in remembering their Jewish citizens who were murdered during the Jewish holocaust.

Speech by Gerald Stern

Afterwards, Rabbi Bernhard Koschland spoke. But before he repeated the Jewish Kaddisch, or mourning prayer, he reminded everyone present that they should make a commitment to remembrance: “One must always do all that is possible to ensure that the memory remains, and not forgetting requires that one remains active”.

Speech by Reverend Bernd Koschland

Because many of the guests came from English speaking countries abroad, Mike Clarke, a teacher at the Mons-Tabor-Gymnasium, interpreted much of the spoken text into English.

After the speeches everyone was invited to go outside. There, Gerald Stern and Mayor Klaus Mies unveiled the memorial. The sculptor, Hans-Bernhard Olleck then explained his thoughts and the meanings of the memorial’s features.

Newspaper report about the unveiling ceremony

Here you can see more pictures of the unveiling ceremony: Picture gallery

Info about the background of the Jewish memorial and the detailed explanations given by the artist you can read here:

Background of the Jewish Memorial

Here you can see the erection of the Jewish Memorial by sculptor Hans-Bernhard Olleck
Jewish Memorial for Montabaur

Operation Avalanche maailmansodan ajoilta

http://ww2db.com/battle_spec.php?battle_id=307

Vanhurskas kansojen joukossa Patre Maria Benedetto

Pierre-Marie Benoît

---

Father Pierre-Marie Benoît was a French national who until 1940 lived in the Capuchin monastery in Rome. When war between France and Italy was clearly inevitable, he returned to his homeland and moved into the Capuchin monastery in Marseilles. The Jewish laws enacted by the Vichy government set in motion a tumultuous and active chapter in Father Benoît's life. Out of a profound commitment to humanitarian values, Father Benoît pledged himself to protecting Jewish refugees.

Utilizing his ties with passeurs (border guides), the French underground, and other religious organizations-Protestant, Greek Orthodox, and Jewish-Father Benoît procured false papers and hiding places and smuggled some refugees into Spain or Switzerland. His reputation as a man who spared no effort to save Jews spread far and wide. The waiting room in his monastery teemed with people at all times, and the printing press in the monastery's basement printed thousands of false baptismal certificates for distribution to Jews. 

When, in November 1942, southern France was occupied and the Swiss and Spanish borders became harder to cross, Father Benoît began to organize the transfer of Jews to the Italian occupation zone. He met in Nice with Guido Lospinoso, the Italian commissioner of Jewish affairs, whom Mussolini had sent at the Germans' insistence. Father Benoît persuaded Lospinoso to refrain from action against the 30,000 Jews who lived in Nice and the vicinity (the original purpose of his trip). 

In April 1943, he met with Pope Pius XII and presented a plan to transfer Jews in Nice to North Africa via Italy. This plan was foiled when the Germans occupied northern Italy and the Italian-occupied zone of France. When the Gestapo discovered Father Benoît's activities, he was forced to move to Rome. 

Although he himself was now a refugee, he persevered in his rescue efforts with even greater fervor. Father Benoît was elected to the board of Delasem (Delegazione Assistenza Emigranti Ebrei), the main Jewish welfare organization in Italy and when the Jewish president was arrested, Father Benoît was named the acting president. The organization's meetings were held at the Capuchin college in Rome. Father Benoît contacted the Swiss, Romanian, Hungarian, and Spanish embassies, and obtained important asylum documents which enabled Jews to circulate freely under false names. Father Benoît also extracted numerous ration cards from the police on the pretext that they were meant for non-Jewish refugees. 

Very many Jews owe their lives to Father Benoît and regard him as the man who saved them from the crematoria. When Rome was liberated in June 1944, the Jewish community held an official synagogue ceremony in honor of Father Benoît and showered him with praise. Years later, U. S. President Lyndon Johnson delivered a moving speech in which he said that Father Benoît's wonderful actions should inspire the American people in the protection and preservation of the rights of citizens, irrespective of race, color or religion. 

On April 26, 1966, Yad Vashem recognized Father Pierre-Marie Benoît as Righteous among the Nations.

Lontoon uutisia . Kasvavaa antisemitismiä Englannissa

ARUZ7  News: 22.3. 2015

Some 1,500 Israel-supporters from all over Britain are expected to take part Sunday in the country's largest-ever grassroots conference on Israel.
The ''We Believe in Israel'' conference will cover dozens of subjects, including online activism, campus activity, and countering the boycott-Israel movement.
The event is being held only hours after a group of thugs attempted to break into a Stamford Hill synagogue. Witnesses said up to 20 attackers tried to break in to the building, breaking doors, damaging prayerbooks, and yelling threats to kill the worshipers. One Jew was injured, and five or six attackers were arrested. The police said they are treating the incident as an anti-Semitic one.
Just a few days earlier, British PM David Cameron pledged that Jewish schools and synagogues would receive an annual 10 million pounds (nearly $15 million) for security.
"At a time when once again the Jewish communities of Europe feel vulnerable," Cameron said, "and when anti-Semitism is at record levels here in Britain, I will not stand by, I will not turn a blind eye to the rising threats Jewish people face, spurred on by Islamic hate preachers.'' He made this pledge at a dinner of the Community Security Trust (CST), a charity that deals with security and protection of Jews in Britain.
He further said he would "fight anti-Semitism with everything we have got."
In addition, a hotline is scheduled to be opened this week for victims of anti-Semitic attacks and threats. The service will be run by the Community Security Trust (CST), a 20-year-old British charity that aims to ensure the safety and security of the Jewish community in the United Kingdom.
The CST works with Jewish schools and organizations; advises and represents the Jewish community on matters of anti-Semitism and terrorism; and works with police, government and international bodies. Between 2010 and 2013, annual anti-Semitic attacks in Britain averaged around 610, according to the CST, while in 2014, the total rocketed to 1,168.
The "We Believe in Israel" Conference is "open to anyone, Jewish and non-Jewish, and from across the political spectrum, who supports the right of the State of Israel to live in peace and security,'' organizers said.
It will consist of two plenary sessions featuring high-profile speakers from the UK and, Israel, including Britain’s Chief Rabbi Ephraim Mirvis and Israeli Ambassador Daniel Taub. A former Interior Minister of Israel, Gideon Saar – who has left politics but is still viewed as a possible successor to Prime Minister Binyamin Netanyahu – and former British Education Minister Michael Gove will also speak.

Itä-Lontoon synagogia 1920 luettelossa

	Page created: 2002 Redesigned and substantially expanded by David Shulman: 7 August 2007 Reformatted by Louise Messik: 4 November 2011 Ongoing revisions and updates by David Shulman Latest revision or update: 29 January 2015 Jewish Congregations of the City of London and the East End of London  (London Borough of Tower Hamlets)       Many of the Jews in the East End were active in the Trade Union Movement. Among the Jewish unions was the Trousermakers' Union. Their banner was in Yiddish with an English version on the obverse. (Photographs courtesy of Harold Pollins The following congregations were within the CITY OF LONDON (the historic "One Square Mile"), generally close to the eastern boundary, and in most instances (particularly in the later period) formed a single community together with the Jews of the East End . Artillery Lane Synagogue, EC2  - see East End list below The Beth Hamedrash, EC3 (later elsewhere in London) Bevis Marks Synagogue(1,3,4,5)*, EC3 Creechurch Lane Synagogue(4,5), EC3 Cutler Street "Polish" Synagogue, E1 Great Synagogue(1,4,5), Dukes Place, EC3 Gun Yard "Polish" Synagogue◊, EC3 Hambro' Synagogue(1,5), Fenchurch Street, EC3 (later moved to East End) Kovno Chevra, Catherine Wheel Alley, E1 New Synagogue(1,3,4,5,6), Leadenhall Street, EC3 and Great St. Helens, EC3 (later moved to Stamford Hill) Rosemary Lane Congregation◊ (Mahazike Torah) - see East End list below Windsor Street Chevra◊, Windsor Street, E1   The following Congregations comprised the Jewish Community of the EAST END OF LONDON, all situated within the boundaries of the present LONDON BOROUGH OF TOWER HAMLETS. All but four of these synagogues have now closed and several were bombed during the London Blitz. List of Synagogue Marriage Registers held at Tower Hamlets Register Office.   Adler Street Synagogue Alie Street Synagogue (formerly Great Alie Street Synagogue) Agudath Achim Synagogue (Old Castle Street Synagogue) Artillery Lane Synagogue, EC2 Austrian (Dzikower) Synagogue - 30 Dunk Street. Berners Street Hevra(3) Bessarabia Kiev Synagogue◊ - Fashion Street Beth Aharon Synagogue - 181 Bow Road Beth Jacob Synagogue - 22 Sidney Square Beth Sholom Synagogue - Chicksand Street Bethnal Green Great Synagogue Bikur Cholim Congregation - 42 Lucas Street Bikkur Cholim Chevra◊ - Fashion Street Bikkur Cholim Sons of Lodz Chevra◊ - Newcastle Street Black Lion Yard Synagogue Booth Street Synagogue Bow Synagogue Bow, Bromley & Mile End Synagogue and Talmud Torah - 56 Bow Road Buross Street Synagogue - 47a Buross Street Cannon Street Road Synagogue Chechanover Synagogue - 18 Fieldgate Street and 26 Old Montague Street. Chevra Shass Synagogue - 42 Old Montague Street Chevra Torah Synagogue - Princelet Street (Booth Street) Clothier Street Synagogue - see city section above Commercial Road Synagogue - 90 Commercial Road Commercial Road Great Synagogue - 262 Commercial Road Commercial Road Talmud Torah Synagogue - 9/11 Christian Street (now in Stamford Hill*) Congregation of Jacob Synagogue(3,4,5)* - Commercial Road Crawcour Synagogue - Fieldgate Street Cutler Synagogue - see City section above Dunk Street Beth Hamedrash - 44a Dunk Street Dunk Street Sphardish Synagogue Dzikower Synagogue - 30 Dunk Street. East London Central Synagogue(4)* - 30-40 Nelson Street East London Synagogue(1) - Rectory Square Ezras Chaim, Ain Yacov and Poltava Synagogue(4) - Heneage Street Fashion Court Chevra◊  Fashion Street (Bikkur Cholim) Synagogue◊ - 16 Fashion Street, New Court Fashion Street (Chevra Mikrah) Synagogue(3)◊ Fashion Street Synagogue Fashion Street Sphardish Synagogue Fenton Street Synagogue - 15 Fenton Street Fieldgate Street Great Synagogue(4) Fieldgate Street Sphardish Synagogue Flasch's Synagogue - Mansell Street Fournier Street Synagogue - 29 Fournier Street Glory of Israel Chevra◊ Glory of Israel and Sons of Klatsk Synagogue◊ - 50½ Hanbury Street Goulston Street Synagogue Great Garden Street Synagogue(4) - Greatorex Street Great Synagogue - 262 Commercial Road Greenfield Road (Street) Synagogue Grove Street Great Synagogue - 96 Golding Street Gun Street Synagogue - 37A Gun Street Hambro' Synagogue(1,5) - Adler Street Hanbury Street Synagogue Hebrew Centre Synagogue - Jane Street Hope Street Synagogue House of David United Brethren Chevra - Fieldgate Street Jerusalem Chevra, Union Street Jewish Centre Synagogue - 86 Ashfield Street Johnson Street Synagogue - 2a Johnson Street Jubilee Street Zionist Synagogue - 165 Jubilee Street Kalischer Synagogue◊(3) - St. Mark's Street Kehal Chasidim Synagogue - 85/87 Fieldgate Street Kehilath Israel Synagogue - 14-16 Vallance Road (later moved to Cricklewood) Kehillath Moshe Anshe Belz Synagogue - 69 Sidney Street Kehol Chasidim Synagogue - 5 Old Montague Street Kiever Synagogue - Fashion Street King Edward Street Synagogue - King Edward Street Konin Synagogue - 48 Hanbury Street Kovno Chevra - see City section above Limehouse Synagogue and Talmud Torah - 22b Baythorne Street Little Alie Street Synagogue Little Turner Street Synagogue Lodzner Synagogue◊ - New Goulston Street London Chevra Torah Synagogue - Booth Street Lovers of Peace Synagogue - 183/5 Hanbury Street Lubiner Synagogue◊ - 3 Lawrence Buildings, Cannon Street Road Lubner and Lomzer Synagogue - 3 Lawrence Buildings, Cannon Street Road Machzike Hadath Synagogue(4) - Brick Lane Machzike Shomrei Shabbat Synagogue - Booth Street Maharish Beth Hamedrash - 62 Fieldgate Street Mansell Street Synagogue(6)◊ - formerly Gun Yard. Mansell Street Synagogue - Zussman's Synagogue Mikrah Chevra(3)◊ - Widegate Street and Fashion Street Mile End and Bow District Synagogue - Harley Grove Mile End and Bow Federated Synagogue and Chevrah Tehillim - 26 Maidmans Street, Bow Mile End New Town Synagogue - 39 Dunk Street Mile End Talmud Torah "Yavnah" Synagogue - 28 Cephas Street Moses Moore's Synagogue - 66 Mansell Street Nelson Street Synagogue (old) Nelson Street Synagogue (new)* - 30-40 Nelson Street Nelson Street Sphardish Synagogue◊ - 38-40 Nelson Street Neshelska Synagogue - Lawrence Buildings New Road Synagogue - Whitechapel Nezach Israel Beth Hamedrash - 31B Vallance Road North Bow and Victoria Park Synagogue(3) Ohavei Emeth Synagogue - 44a Philpot Street Old Montague Synagogue (Chevrah Shass) - 42 Old Montague Street Peace & Tranquillity Synagogue(6) - Buckle Street, formerly Mansell Street Pelham Street Synagogue Philip Street and Shadwell Synagogue Philip Street Synagogue◊ Philpot Street Great Synagogue - 44 Philpot Street Philpot Street Sphardish Synagogue - 39 Philpot Street Plotsker Synagogue - 45 Commercial Road Poltzker Synagogue◊ - Widegate Street Plumbers Row Synagogue Polish Synagogue - see city section above Poltava Synagogue(4)◊ - 50½ Hambury Street Poplar Associate Synagogue(3) - Bazeley Street Prescot Street Synagogue(3) (Love and Kindness) Princelet Street Synagogue(1,4) - Spitalfields Rosemary Lane Congregation◊(3) (Mahazike Torah) Rosener Synagogue - 13 Buxton Street Rumanian Synagogue - 6/7 Christian Street St. George's Settlement Synagogue◊- 33 Henriques Street St. Mary Street Synagogue - 3 St Mary Steet Sander Street Synagogue Sandys Row Synagogue*(1,4) - Middlesex Street Sarah Klausner Memorial Synagogue - Bow Scarborough Street Synagogue Settlement Synagogue◊ - 33 Henriques Street Settles Street Synagogue(4) - 34 Settles Street Shadwell and St. George's Synagogue - 191 The Highway Shorkoff Sphardish Synagogue - Dunk Street Sidney Street Synagogue - 101 Sidney Street Sons of Britchan Synagogue - 23 Bromehead Street Sons of Grodno Society Congregation - 59 Brick Lane Special Society "Bikur Cholim" Congregation - Burslem Street Spitalfields Great Synagogue - Brick Lane Spital Square Synagogue◊ - Spital Square Spital Square Poltava Synagogue(4) - 10 Spital Square and Heneage Street Spital Street Synagogue, Spital Street Stepney Orthodox Synagogue - Stepney Green Stetziver Synagogue - Johnson Street Teesdale Street Synagogue - 68-70 Teesdale Street United Friends Synagogue - Fashion Street United Workmen's and Wlodowa Synagogue - Cheshire Street Vine Court Synagogue Voice of Jacob Chevra - Pelham Street Voice of Jacob Synagogue◊ - 183/5 Hanbury Street Voice of Jacob Synagogue - King Edward Street Warsaw Lodge Synagogue - 17 Wilkes Street Warsaw Synagogue - 37A Gun Street Wellington Road Synagogue & B'Noth Zion Hebrew Classes Whitechapel Road Synagogue - 192 Whitechapel Road White's Row Synagogue - 2 White's Row Wilkes Street Synagogue - 93 Wilkes Street Windsor Street Chevra - see City section above Wlodowa Synagogue - Cheshire Street Yanover Synagogue◊ - 45 Fashion Street & 44 Finch Street    *   Active congregation.  ◊   A congregation that subsequently changed its name or merged into another congregation. (1) Congregation records (as listed) in All-UK Database. (2) Pages with their own searchable databases. (3) Pages with a press report or reports on the congregation. (4) Pages with photographs. (5) Pages with articles and other contributed material. (6) Pages with browsable lists.     1920's Map of East End Synagogue (link)

Stamford Hill Synagoga

http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/crime/11488480/Watch-Mob-launches-anti-Semitic-attack-on-Stamford-Hill-synagogue.html
22.3. 2915

Tanskan juutalaisten historiasta

Shalom, Denmark: A Jewish Culture Guide

 http://www.shalomlife.com/culture/24634/shalom-denmark-a-jewish-culture-guide/

Explore the Jewish history and culture of Denmark through synagogues, cemetaries, and numerous community events. By: Sarah Bauder Published: July 15th, 2014 in Culture » Society » News

Ensimmäiset juutalaiset , jotka asettuivat asumaan Tanskaan, tulivat 17. vuosisadan  varhaisvaiheissa Vuoden 1620  maailman juutalaisten kongressin antaman tiedon mukaan Kuningas Kristian IV salli  1620 juuutalaisten asettua  hänen valtakuntansa rajojen sisälle ja niin Tanskasta tuli ensimmäinen skandinavialainen valtio, joka  oli tässä asiassa   edelläkävijänä. Vastaperustetussa  Frederician kaupungissa  syntyi   vuonna 1682 ensimmäinnen juutalainen asutus. Kaksi vuotta sen jälkeen muodostui pääkaupunkiin Kööpenhaminaan askenaasiyhteiskunta. 

The first Jews to reside in Denmark settled in the region during the early 17^th century. According to the World Jewish Congress in the 1620’s, Christian IV permitted Jewish settlement within his borders – making Denmark the first Scandinavian nation to do so. By the 1682, the first Jewish settlement was established in the newly founded town of Fredericia. Two years later, an Ashkenazi community was formed in the capital, Copenhagen. 

Tanskan juutalaiset saivat vuonna 1814 tasa-arvoisuuden ja vuonna 1849 lopulta he saivat täydet kansalaisoikeudet. Juutalainen yhteiskunta kukoisti niin taloudellisesti kuin kulttuurinsa puolesta 19. vuosisadalla. Moni juutalainen  sai huomattavan aseman Tanskan yhteiskunnassa. Maan ensimmäinen synagoga rakennettiinn Kööpenhaminaan vuonna 1833. Tanskassa asui  19. vuosisadan puolivälissä  arviolta  4000 juutalaista.  Varhain 20. vuosisadallla Itä-Euroopan pogromien ja Venäjän  vallankumouksen  tuhojen  takia  nähtiin  juutalaisten  maahanmuuttoa Tanskaan. Juutalaisista pakolaisista  noin 3000 asettui  pysyvästi Tanskaan 1920 aikoihin.

By 1814, Jews in Denmark were given civic equality, and 1849, were finally granted full citizenship. During the 19^th century, the Jewish community flourished economically and culturally. Many Jews rose to prominence within Danish society. The first country’s first synagogue, The Copenhagen Synagogue was built in 1833. In the mid 19^th century, there were an estimated 4,000 Jews living in Denmark. By the early 20^th century, the country saw an influx of Jewish immigration, what for Jews fleeing the pogroms in Eastern Europe, and the devastation of the Russian Revolution. By 1920, an estimated 3,000 Jewish refugees settled permanently in Denmark. 

 HUHTIKUUSSA 12940  Saksa miehitti Tanskan.  
Vuonna 1943 natsit määräsivät  kaikkien Tanskan juutalaisten  etsinnän ja poiskuljetuksen.
Kuitenkin ennen tätä tapahtumaa kykeni  90% Tanskan juutalaisväestöstä pakenemaan  neutraaliin Ruotsiin.
Euroopan juutalaiskongressin mukaan 5191 juutalaista sekä 1301  vanhempiensa puolelta osittain juutalaista henkilöä  ja 686 kristittyä, jotka olivat   avioliitossa juutalaisen  kanssa, kuljetettiin    salaisesti Ruotsiin.  (7178 henkilöä).
Noin 472 juutalaista  kuitenkin  joutui natsien  ansoihin ja heidät kuljetettiin Teresienstadtiin ja heistä 53 sai siellä surmansa.  

 In April 1940, Denmark was occupied by the Germany.
 In 1943, the Nazis ordered the round up and deportation of all Danish Jews. However, prior to the events, 90% of the Jewish population managed to flee to neutral Sweden. According to the European Jewish Congress, “5,191 Jews, plus 1,301 people of part Jewish parentage, and 686 Christians married to Jews were secretly transported to Sweden. Some 472 Jews were captured and deported to Terezinstadt, and 53 lost their lives there.”

 Toisen maailmansodan jälkeen juutalainen yhteiskunta muodostui uudestaan.  Yhteiskunta koki uuden  pakolaisten maahanmuuton vuonna 1968, kun noin 2500 Puolan juutalaista asettui Kööpenhaminaan paettuaan halllituksensa "noitavainoja" omassa kotimaassaan.

Post-World War II, the Jewish community was restructured. The community saw another influx of refugees in 1968, when approximately 2,500 Polish Jews settled in Copenhagen after fleeing a government “witch-hunt” in their homeland.

Nykyisin  on noin 2400 jäsentä Tanskan juutalaisessa yhteiskunnassa. Kuitenkin Maailman juutalaiskongressi arvioi, että maassa saattaisi olla noin 6000 juutalaista  asukasta. Mooseksenuskoisten yhdyskunta edustaa  kokonaisuudessaan Tanskassa  asuvaa juuutalaista yhteiskuntaa.  On  lukuisia  järjestöjä ja instituutteja kuten  Tanskan Siionistiliitto (Danish Zionist Federation), Maccabi, Bnai Brith, Bnei Akiva ja WIZO. Juutalainen seurakuntakeskus  sijaitsee   Kööpenhaminan  synagogan  yhteydessä  ja siellä on mikve.  Chabad- toimintaa  on myös pääkaupungissa. Sosiaalisista instituutioista mainittavia ovat   mm  vanhainkoti, senioritoiminta,  Karoliininen  koulu. Juutalainen hautausmaa on 400 vuotta vanha.  Kööpenhaminassa on monia järjestettyjä  kiertomatkoja turisteille.

Today, there are approximately 2,400 members of the Jewish community in Denmark. However, according to the World Jewish Congress, there could be more than 6,000 Jews residing in the country. The Mosaiske Troessamfund, represents the Danish community as a whole. A myriad of organizations and institutions are present in the country, including: The Dansk Zionistforbund (Danish Zionist Federation), Maccabi, B'nai B'rith, B'nei Akiva, and WIZO. There is a Jewish Community Centre located behind the Copenhagen Synagogue, which also maintains a mikve. Chabad is also present in the capital. Some of the Jewish social institutions in Denmark include an old age home, a seniors' condominium, and the Caroline Jewish Day School (Carolineskolen). Apropos of sites of interest, there is a 400-year-old Jewish Cemetery, located in the capital that is worth a visit. Various guided tours of Copenhagen are available, offering walking, tours by car, or tours by bus, whatever one’s preference.

Kööpenhaminan Synagogan ( askenaasi)  lisäksi on pääkaupungissa myös ortodoksinen ja liberaalisynagoga. Puolallainen arkkitehti Daniel Libeskind on  Tanskan Juutalaisen museon arkkitehti. Koosher ravintoa on saatavilla  kautta maan. 

 In addition to the Copenhagen Synagogue, two other synagogues are located in the capital city: the Machsike Hadas (Orthodox), and the Shir Hazafon (Liberal). If you fancy a bit of history, the Danish Jewish Museum, designed by famed Polish architect, Daniel Libeskind, is worth a visit. Keeping kosher in Denmark is not a problem in the least, as kosher products are readily available throughout the country. The Mosaiske even provides a comprehensive guide, to kosher products in Denmark.
With such a thriving community, strong and rich in history, Denmark is certainly worth the trip.

 

USA:n lähettiläs Ira Forman Malmössä

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usas-sandebud-judarnas-situation-i-malmo-oroar-mig/
20.3. 2015

Vårmorgon i Malmö. Sol och påskliljor som slår ut. USA:s särskilda sändebud för att övervaka och motverka antisemitism har just ätit frukost på sitt hotell vid Gustav Adolfs Torg.
Snart ska 63-årige Ira Forman åka över Öresundsbron till Köpenhamn, platsen för den senaste av flera terrorattacker riktade mot judar i Europa.

I sändebudets packning: nya numret av amerikanska tidskriften The Atlantic. ”Is It Time for the Jews to Leave Europe?” frågar tidningen över hela omslaget – ”Är det dags för judarna att lämna Europa?”.
Atlantic skriver om flera europeiska städer med stark antisemitism. Malmö är en av dem. Tidskriftens reporter tillbringar en eftermiddag i stadsdelen Rosengård. Han träffar många muslimer som uttrycker välvilja mot judar och som skäms över Malmös antisemitiska rykte – och några som talar om judars ondska och stora makt. ”Judarna försökte förgifta profeten Muhammed”, säger en Malmöbo från Sudan i reportaget.

Atlantic intervjuar rabbinen Shneur Kesselman, som ständigt trakasseras av judehatare. Hans traditionellt chassidiska utstyrsel – svarta kläder, hatt och långt skägg – gör honom lättidentifierad som jude.
Rabbinen bedömer att han drabbats av runt 150 antisemitiska incidenter under sina tio år i Malmö. Människor har försökt köra på honom med bil, spottat, kastat flaskor och skrikit saker som ”jävla jude!”.

Precis som Shneur Kesselman är sändebudet Ira Forman uppväxt i amerikanska Mellanvästern, utanför Cleveland i Ohio. Dagen före DN-intervjun träffade han sin plågade landsman i Malmös judiska församlingshus.
Nu slår sig sändebudet ner i en fåtölj i hotellets lilla bibliotek. Han ler sorgset.

– Före millennieskiftet hörde jag till dem som trodde att antisemitismen var en döende sjukdom.

Vad tänker du om Malmörabbinens situation?
– Det vore omänskligt att inte känna för honom. Han oroar sig för sin familj och deras säkerhet. De vill bo kvar i Malmö. Han behöver hjälp - och kanske finns det något som vi kan göra.
Vad?
– Jag kommer att tala med personer i USA om hans utsatta situation, så får vi se vad vi kan hitta på.
Finns det någon amerikansk stad där Shneur Kesselman skulle trakasseras på gatorna på det sätt som sker i Malmö?
– Jag tror inte det. Han skulle säkert sticka ut i delar av USA, inte minst på landsbygden. Men nej, jag tror inte att han skulle utsättas för det som han drabbas av i Malmö. Det betyder inte att vi inte har antisemiter i USA – det har vi. USA har inga lagar om hate speech [ungefär hets mot folkgrupp], så du riskerar inte att gripas och åtalas om du sprider antisemitism. Däremot riskerar du att bli socialt utstött. Och det är ett ganska effektivt medel mot diskriminering.

(KUVA Malmön kauniista synagogasta)

Tror du att det systemet är mer effektivt mot rasistiskt hat än lagstiftning?
– Absolut. Vi känner väldigt starkt för yttrandefriheten som finns i vår grundlag - och tror på kraften som finns i den sociala kontrollen. Det har förstås inte alltid fungerat. I mitten av 1900-talet var rasismen starkare och då funkar tyvärr inte kontrollen lika bra. Men alla samhällen utvecklas och detta har varit en positiv utveckling för USA.
Har du något exempel på att det sociala trycket mot intolerans fungerar?
– Det finns en politiker i Oklahoma som 2013 i en debatt använde uttrycket ”Jew down” [ett nedsättande, antisemitiskt uttryck att någon förhandlat ner ett pris väldigt lågt och som anspelar på myter om judars snålhet, DN:s anmärkning]. Inom 24 timmar hade han kritiserats av en mängd ledare: pastorer, näringslivschefer, föreningsrepresentanter. Nästa dag bad han om ursäkt. Han insåg nu att uttrycket var kränkande och lovade att inte använda det igen. Det är ett exempel på när folk säger ifrån: så här uttrycker man sig inte i ett anständigt samhälle.

Här i Malmö finns en flitig gatukonstnär, Dan Park, som på elskåp klistrar upp grovt rasistiska affischer riktade mot judar, romer och afrosvenskar. Han har hängt upp burkar märkta ”Zyklon-B” utanför synagogan och deltagit i nazistmöten. Han dömdes nyligen för hets mot folkgrupp och satt i fängelse. Då kunde han förstås inte sprida sin rasism och många tyckte att det var skönt att slippa hatet. Hur handskas man med sådant hat i ett system som det amerikanska, där hets mot folkgrupp är tillåtet?
– Man kan se antisemitiskt och rasistiskt klotter i amerikanska städer. Sådana budskap blir ofta utsuddade eller nedrivna. Ingen som vill ha någon sorts position i samhället ägnar sig åt sådant. Här i Europa kan politiker och ledare inom civilsamhället säga: ”vi uttalar oss inte om det här fallet med rasism eller antisemitism eftersom en rättsprocess pågår, och vi vill inte störa den.” Samtidigt har jag märkt att det är väldigt svårt att åtala och få någon fälld för hate speech. Så i mina ögon verkar det som om lagarna kan bli en ursäkt för att inte ha samhällsnormer.

Ira Forman reser ofta till Frankrike, där flera judar mördats i olika terrorattacker. Vi talar om Dieudonné M’Bala M’Bala, en fransk antisemitisk komiker med många fans. Frankrike har stränga hetslagar och Dieudonné åtalas ofta. Det kan handla om en Facebookstatus, om förnekande av Förintelsen eller om antisemitiska skämt om gaskammare. Komikerns position som maktkritisk stärks av att han jagas av rättsväsendet för sina ord. ”Jag är samhällets fiende nummer ett!” ropar han inför fullsatta salonger på sin teater i Paris.
Bara några timmar efter DN:s intervju med Ira Forman ska en fransk domstol avkunna ännu en dom mot Dieudonné: två månaders fängelse (villkorligt) och 280 000 kronor i böter. Brottet: en osmaklig Facebookstatus efter terrorattacken mot koscherbutiken Hyper Cacher, där fyra judar dödades.
– Jag tror att världens dieudonnéer möts bäst genom att de stöts ut socialt från det civiliserade samhället. Inte genom lagstiftning. Men varje samhälle är unikt och har sin historia. Jag inser att man inte exportera alla aspekter av det amerikanska samhället till Europa.

Här i Sverige har du uppmanat föreningar och religiösa samfund att fördöma uttryck för rasism och antisemitism.
– Ja, i Frankrike mötte jag judiska företrädare som gång på gång sa: vi har stort förtroende för regeringens arbete mot antisemitism. Deras oro handlar istället om att civilsamhället inte hänger med – och att franska republikens demokratiska värden därmed hotas.

Har du hört svenska judiska representanter uttrycka samma tilltro till den svenska politiska ledningen?
– Nej. Men det är en annorlunda situation i Sverige, och man ska vara försiktig att jämföra. Men nej, jag har inte uppfattat att svenska judar har ett jättestort förtroende för att regeringen vet exakt vad den ska göra åt detta.

Sverige är inte antisemitismens hjärta i Europa, säger du. Var finns det hjärtat?
– Åh. Det finns många hjärtan. Västeuropa har tydliga problem med antisemitiskt våld från en liten, liten minoritet av människor som identifierar sig som muslimer. Jag bekymrar mig också för Ungern, där det finns en betydande judisk minoritet. Där dominerar en annan form av antisemitism: en högerextrem, extremnationalistisk variant

Du har varit i Ungern två gånger. Hur är läget där?
– I både Grekland och Ungern finns partier med betydande representation i parlamenten – Gyllene Gryning och Jobbik – som står för en djupt antisemitisk ideologi. De har dessutom en sorts gatumilis till sitt förfogande – en djupt oroande kombination. Man kan jämföra med 1930-talet, med det tyska nazistpartiets framväxt, för att hitta en liknande situation.

Du anser att det är viktigt att svenska politiker i Sverige tydligt säger att hotet om våld mot judar här i Malmö kommer från en liten del av den muslimska befolkningen. Varför är det viktigt att säga det?
– Om man inte är ärlig med varifrån våldet kommer så blir det svårt att bekämpa brott – och troligen ännu svårare att ändra människors attityder. Från attitydundersökningar i Frankrike vet vi att en inte obetydlig del av människor som identifierar sig som muslimer har antisemitiska åsikter. En ytterst liten del av dem står för våldet. I samma undersökning ser man väldigt antisemitiska åsikter från anhängare av Nationella Fronten [anti-invandringspartiet som under Marine Le Pens ledarskap blivit ett av Frankrikes största, DN:s anmärkning]. För närvarande ser vi i stort sett inget våld från just dem – men åsikterna är oroande.

Har du hört om seriemördaren Peter Mangs som sköt invandrare här i Malmö?
– Nej. Jag tror inte det.
Jag berättar om Peter Mangs och skräcken han spred, när han sköt Malmöbor och särskilt riktade in sig på invandrare. 2012 dömdes han till livstids fängelse för två mord och flera mordförsök. Bland annat sköt Peter Mangs in i Malmös största moské mot en imam. Imamen satt vid ett skrivbord och räddades av att kulan ändrade riktning när den snuddade vid en tung blomkruka.

En del människor undrar över ditt besök här i Malmö. Varför bryr sig inte USA om Peter Mangs offer? kan de säga. Varför ska just judars utsatthet i en svensk kommun uppmärksammas av USA? Varför inte muslimers, eller romers?
– Vi ser problemet med andra gruppers utsatthet också, säger Ira Forman.
Han berättar om ett nytt särskilt sändebud som ska skydda minoritetsreligioner i Mellanöstern. Det kan vara kristna i Syrien och Irak, sunnimuslimer i Iran, shiiter i Pakistan eller det muslimska rohingyafolket i Burma.
– Men min särskilda roll är att värna judar i Malmö och på andra ställen i Europa.
Ira Forman menar att det inte går att se situationen i Europa i dag utan att bli orolig.
– Små, utsatta judiska grupper riskerar att försvinna från flera städer. Det vore en tragedi, inte bara för de judiska grupperna utan även för länderna de finns i. Man måste vara blind för att inte se parallellerna till Mellanöstern. Förr var en stor del av befolkningen i arabvärlden kristna, nu är de bara fyra procent. Arabvärlden hade också en gång stora, livaktiga judiska gemenskaper. Bagdad var en gång en pluralistisk judisk stad. Nu är allt det försvunnet.

Hur ser du på framtiden för Malmös judar?
– Den judiska gruppen krymper här. Det handlar inte enbart om antisemitism. Det finns en tendens att man vill flytta till större städer, större metropoler. Men helt klart handlar det också mycket om säkerhet och om frågan: finns en framtid för oss här?

Peter Mangs var rasist och sköt invandrare från Somalia och Irak. Han var också antisemit, hade listor på judar hemma och trodde på konspirationsteorier om att judar styr världen. Tror du att antisemitism ofta hänger samman med hat mot andra minoriteter?
– Ja. Förra året talade jag med judiska ledare i Frankrike om framtiden för judar i landet, om utsattheten, om attacker. Men så bytte de plötsligt spår och sa: Det handlar egentligen inte om oss. Vi kanske försvinner – men i slutändan handlar det om franska republikens demokratiska grundvärderingar. Vi judar är kanske kanariefågeln i kolgruvan som varnar för att syret tar slut, vi kanske försvinner – men det kommer inte att sluta med oss.
Skyddet av minoriteter är ett mått på hälsotillståndet i en demokrati, menar Ira Forman.
– Minoriteter ska i en demokrati inte enbart tolereras, utan också uppfattas som en sund del i ett pluralistiskt, vitalt, heterogent samhälle.

Du har vid ditt Sverigebesök talat om värdet av ett mångkulturella samhällen. Vi lever ju i globaliseringens tid. Samtidigt ser vi en utveckling åt andra hållet: kristna som flyttar från Mellanöstern, judar i Europa som flyttar till Israel, murar och staket som sätts upp mellan länder. Vad tänker du om det?
– Jag minns en diskussion i Grekland. En del greker tror att flyktingarna som kommer gör det grekiska samhället svagare, mer utspätt. Men så är det ju inte. Det hellenska samhället under antiken var så starkt just för att det blandade klassisk grekisk kultur med persisk kultur och kultur från andra samhällen. Om du i dag vill ha ett lyckat, ekonomiskt framgångsrikt samhälle så kommer du ha ett samhälle med invandring och mångfald. Därför är det så viktigt – oavsett om det handlar om Grekland, Sverige eller USA – att bygga sunda samhällen där folk kommer överens. Så att mångfalden blir en styrka och inte en svaghet.

Två representanter från den amerikanska ambassaden i Stockholm har suttit med under intervjun. Nu sneglar de på sina klockor. Det börjar bli dags att överlämna sändebudet till kollegerna på ambassaden i Danmark.
Terrordådet i Köpenhamn natten mot den 15 februari var en attack mot en tolvårig flickas bat mitzva-fest. När Ira Forman fick reda på vad som hänt tänkte han omedelbart på att danska myndigheter tidigare sagt nej när den judiska församlingen i Köpenhamn bett om beväpnad bevakning. Precis som i Sverige så förlitar sig danska judar oftast på obeväpnade egna vakter. 37-årige Dan Uzan som mördades vid entrén var en sådan obeväpnad vakt.
– Vi var oroliga redan före attacken. Danska myndigheter ville inte placera ut beväpnade vakter eftersom det skulle ”sända fel signaler” om det danska samhället. När jag hörde det tänkte jag: hm, jag är ingen expert på dansk kultur, men det slår mig som ett väldigt farligt beslut.

Vem sa så, att det skulle sända fel signaler?
– Danska myndighetspersoner.

Men i slutändan skickades ändå beväpnad polis ut som vakter?
– Ja, tack och lov för det. Som jag förstått det så skickades poliserna ut bara några timmar före attacken, eftersom det hade varit en skjutning tidigare på dagen [mot seminariet med Lars Vilks, DN:s anmärkning]. Det räddade troligen flera liv.

Har du som sändebud lyckats skaka fram beväpnade vakter att skydda tidigare obevakade judiska grupper?
- Det finns några lyckade exempel, ja, där vi tror att vi spelat en roll.


Innan Ira Forman tar hissen upp till hotellrummet för att hämta väskorna poängterar han: allt är inte mörker. I Malmö bröt solen fram när han träffade trettonåringar från Videdalsskolans antirasistiska elevgrupp. Typiska Malmöbarn med rötter i en rad olika länder, benhårt inställda på att alla ska vara välkomna i deras stad.
– De gav mig hopp.
Några timmar senare, från Köpenhamn, skriver USA:s sändebud på sitt officiella Twitterkonto:
”Bästa delen av min Sverigeresa: träffa högstadieelever från Malmö som slåss mot all sorts diskriminering.”

LÄHDE:  Niklas Orrenius, DN

Malmön synagogan historiasta sitaatti

Tämä sitaatti on synagogan omasta nettikohdasta

Kort historik

• 1870 avskaffades den lag som förbjöd judar att bosätta sig utanför de fyra städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Judar tilläts officiellt att bosätta sig var de ville i Sverige.

• År 1870 fanns det 251 judar bosatta i Malmöhus regionen varav 209 i Malmö stad. Församlingen grundades den 2:a december 1871.

• 1872 grundades den första judiska institutionen i Malmö – en judisk begravningsplats. Till att börja med hyrdes olika lokaler som fungerade som synagoga. Styrelsen började fungera 1873 och det första man gjorde var att ta kontakt med ledarna för den Mosaiska Församlingen i Köpenhamn, med en begärans om hjälp att organisera ett judiskt församlingsliv. Nästa judiska institution blev religionsskolan. Man anställde en judisk lärare och år 1900 den första rabbinen – dr Josef Wohlstein.

•Malmö synagoga byggdes 1903. Gudstjänstordningen blev ortodox och har förblivit så sedan starten.

•Majoriteten av församlingens tidigaste medlemmar härstammade från Tyskland. Mot slutet av 1800-talet och under de första årtiondena under 1900-talet anlände ett stort antal judiska invandrade från Polen, Ryssland, Ukraina, och de baltiska staterna. Många av dess slog sig ner i Lund där de skapade en del församling och en egen synagoga. En annan judisk dotterförsamling är Judiska Samfundet i Helsingborg. I anslutning till den vackert belägna synagogan finns där också lokaler för undervisning och sociala aktiviteter.

• En viktig milstolpe i församlingens historia var andra världskriget. Stora skaror danska judar lyckades fly till Sverige och de mottogs väl i Malmö.

• Genom Folke Bernadottes aktioner kunde tusentals överlevande från nazisternas koncentrationsläger räddas. Ett antal av dessa avled strax efter sin ankomst till Sverige. En avdelning finns på begravningsplatsen med s.k. flyktinggravar. Överlevande från andra världskriget och deras familjer står för en stor del av församlingens medlemmar.

• 1962 byggdes ett judiskt center i närheten av synagogan. Här finns kontors och samlings lokaler. Daghem, religionsskola samt ett antal lägenheter.

• I slutet av 60 – talet skedde en ny stor emigration, då ca.2000 judar flydde undan en stark antisemitisk utveckling i Polen. Ett antal av dessa anslöt sig till församlingen.

• 1978 byggdes en ny begravningsplats, 1988 driver församlingen ett judiskt sommarläger i egna lokaler i Höllviken några mil söder om Malmö.

• För närvarande har församlingen ca 650 medlemmar. Församlingen har en öppen attityd mot samhället i övrigt. Varje vecka besöks synagogan av ett stort antal grupper för att informera sig om judendomen.


Du är alltid välkommen till oss och vill du veta mer om oss tag gärna kontakt med vårt kansli.

Simon Wiesenthal-keskuksen uutiset Malmöstä 2015

Anti-Semitism in Malmo Reaches New, Horrific Depths

Anti-Semitism in Malmo Reaches New, Horrific Depths

Latest attacks and threats reminiscent of Nazi Germany

March 16, 2105

The Simon Wiesenthal Center expressed its deep alarm and disgust over two new manifestations of anti-Semitism in Malmo.

“In 2010, the Simon Wiesenthal Center slapped a travel advisory on Sweden’s third largest city, Malmo, for failing to act against serial harassment of the city’s Rabbi and other Jews and Jewish institutions. Virtually nothing has changed since then,” lamented Rabbi Abraham Cooper, associate dean of the leading Jewish Human Rights organization. “If anything, things may be getting worse. Now the world is witness to new, insidious acts of Jew-hatred, including harassment of Jewish citizens by Muslim youth as they try to bury their loved ones in the Jewish cemetery; and today, in an act reminiscent of Nazi anti-Semitic propaganda, a group of anti-Israeli demonstrators, wearing protective clothing and masks in order to avoid being infected by Zionist bacteria and “Isolera” viruses, entered some stores in the city to confiscate Israeli products, declaring them fruits of illegal occupation of Palestine and as such must be boycotted or destroyed.

“Such outrageous actions are reminiscent of Nazi racist anti-Jewish propaganda and boycotts in the 1930s. We fear that such actions will only escalate unless and until decent Swedes of all political persuasions rise up and declare, enough is enough! These hateful provocations aren’t designed to help a single Palestinian, only to demonize and isolate Israel and Sweden’s Jews."

For more information, please contact the Center's Public Relations Department, 310-553-9036, join the Center on Facebook, www.facebook.com/simonwiesenthalcenter, or follow @simonwiesenthal for news updates sent direct to your Twitter feed.

The Simon Wiesenthal Center is one of the largest international Jewish human rights organizations with over 400,000 member families in the United States. It is an NGO at international agencies including the United Nations, UNESCO, the OSCE, the OAS, the Council of Europe and the Latin American Parliament (Parlatino).

Malmö 1945 . Sitaatti Malmo uutisista 22.3. 2015

Film om Malmöflyktingar prisades

MALMÖ/THESSALONIKI Filmaren Magnus Gertten tog på lördagskvällen emot Fipresci-priset på dokumentärfilmfestivalen i Thessaloniki för filmen ”Every Face Has a Name”.

Text: Martin Runol

Publicerad 21 mars 2015 22.00 · Uppdaterad 21 mars 2015 22.08

Textstorlek:

Fipresci är det internationella filmkritikerförbundet och på festivalen går ett av priserna till en internationell filmskapare.
”Every Face Has a Name” berättar om människors flykt genom tiderna. Utgångspunkten är en nyhetsfilm från när överlevande från tyska koncentrationsläger anlände till hamnen i Malmö. 70 år senare får några av dem själva för första gången se den och berätta. Från Malmö 1945 tas klivet till vår tids människor på flykt.
Filmfestivalen i Thessaloniki anses vara en av de främsta för dokumentärfilm i Europa och arrangeras i år för 17:e gången.

SWC sitaatti 2.3. 2015: Boris Nemtsov Z"L, Alberto Nisman Z"L

Blogger

Shimon Samuels Shimon Samuels is Director for International Relations of the Simon Wiesenthal Center.

Though his mother is Jewish, the late Boris Nemtsov had been baptized by his Russian Orthodox grandfather. As a practicing Christian respectful of his Jewish heritage, he was a friend of Israel.

I recall when, in 1993, our Israel Forum delegation was warmly welcomed by him as Governor, in Nizhny-Novgorod ( formerly Gorky).

In 1998 he joined us, when the Wiesenthal Centre co-organized a conference on antisemitism at the Moscow City Hall. We met again in 2002, when he was negotiating with Chechen terrorists in the Moscow theatre hostage crisis, and, thereafter, at the World Economic Forum in Davos as more recently at a human rights rally in Moscow.

Nemtsov had become an indefatigable leader, forming the “Russia without Lawlessness and Corruption Party”.At that time, he was alleging corruption in the tenders for the 2014 Winter Games in Sochi, the town of his birth. This, reportedly, resulted in an attempt to murder him with ammonium chloride.

His party was refused registration and he was continuously arrested but persisted in his peace and pro-democracy campaigns – most recently criticizing Russia’s annexation of Crimea and events in Ukraine.

He was murdered two days before due to leading an anti-war march and to releasing a report claiming to prove the presence of Russian army forces in eastern Ukraine.

Immediately after the assassination, his papers and computer were confiscated from his apartment. The march was cancelled, allowing in its place a silent procession of mourning.

President Putin condemned the killing and sent condolences to Nemtsov’s 86 year old mother, Dina Eydman. Meanwhile, the conspiracy theories are beginning to circulate: “It was the CIA, Chechen Islamists, Soviet veterans…”

One may draw certain similarities with another recent murder – of a figure revered by the Simon Wiesenthal Centre – Argentine AMIA bombing investigator, Alberto Nisman. In both cases, gunned down before they were due to present a highly controversial report

 Police security, in both, apparently disappeared before the killing. Both have refocused public opinion.

There is one slight difference: Nemtsov got four bullets in the back. So far, noone has claimed it was suicide. May their memory be for a blessing.