https://www.aamulehti.fi/kotimaa/art-2000011583330.html
Toivon Jumalan siunausta ja rauhallista toipumisaikaa kuntoutusvaiheeseen moderaattien veteraanipolitiikolle kansanedustajallemme.
https://www.aamulehti.fi/kotimaa/art-2000011583330.html
Toivon Jumalan siunausta ja rauhallista toipumisaikaa kuntoutusvaiheeseen moderaattien veteraanipolitiikolle kansanedustajallemme.
Michael Smuss, the last surviving member of the Warsaw Ghetto Uprising, passed away at the age of 99 on Thursday.
A month ago, German Ambassador to Israel Steffen Seibert awarded him the "Order of Merit," the highest honor given by the Federal Republic of Germany, in recognition of his contributions to Holocaust education and to promoting dialogue between Germany and Israel.
"I was saddened to hear of Michael Smuss' passing," Seibert said this morning. "He dedicated his life to teaching about the Holocaust. I will never forget the 'Zikaron BaSalon' event with him. Just last month, I had the honor of presenting him with the Federal Cross of Merit."
22.10. ke 2025
Mikä kauhu on kohdannut ihmisyyttä! Ensimmäistä kertaa Israelin historiassa on arkeologit hälytetty kokoon tunnistamaan meidän oman aikamme ihmisen jäännöksiä. Tällainen on tapahtunut nyt vuoden 2023 lokakuun 7, päovän massamurhan jälkeen (7.10.2023).
On kertomuksia, joita ihmismieli ei kykene vastaanottamaankaan. Sellaisia tosittapahtumia, joita ei edes sodan, terrorismin ja menetysten kovettamatkaan eivät kestä kohdata kasvokkain, Lokakuun seitsemäs murti meissä jotakin - kyvyn pystyä käsittämään julmuutta. Ja nyt on päivänvaloon raottumassa jokin jäätävimmän jäytävimmän julmuuden dokumentin luku
Israelin on täytynyt tehdä jotain aivan ennenkuulumatonta, jota he eivät ole koskaan aiemmin tehneet, koska terroristit polttivat ruumiita, repivät paloiksi ihmisiä ja jättivät jäljelle vain tuhkaa ja luita; Israel kutsutti kokoon Antiikkivirastonsa arkeologit: he ovat ikivanhojen sivilisaatioiden asiantuntijoita .. ja nyt heitä tarvittiin tunnistamaaan murhattuja.
Arkeologit! He ovat henkilöitä, jotka ovat koko elämänsä antaumuksella ja innolla koonneet yhteen menneisyyden savisirpaleita ikivanhoilta ajoilta, kiinnostuneina löytämään tuhansien vuosien takaisen historian jäännöshiukkasia, Näitä samoja henkilöitä pyydettiin nyt apuun tunnistamaan, mitä ihmisistä oli jäänyt jäljelle- sillä ei ollut mitään muuta kuin jäännöksien hiukkasia.
Kun yksi heistä selosti perusteellisesti työnsä tuloksia, hänen sanansa saivat veren hyytymään suonissa: "Silloin kun aukaisin tutkittavan pakkauksen, tunnistin heti, ettei kyse ollut ikivanhasta historiasta, Siinähän oli kahdeksan-vuotiaan lapsen luu Gazan rajalta: tuore luu, vain päivän vanha. En ikinä olisi kuvitellut, että tulisin tunnistamaan lapsia Israelissa - tällä tavalla" .
Toinen taas kertoi: "Arkeologiassahan sinä olet etsimässä taustakertomusta jäännöksille. Mutta tässä ei ollut kertomus kyseessä - oli joku henkilö. Joku joka oli poltettu olemattomiin. Löysin pienen korvakorun, ehkä pikkutytölle kuuluvan ja se sormus oli liekkien sulattama. Tällöin käsitin: En ollut etsimässä henkilön kertomusta. Olin etsimässä henkilön itsensä nimeä."
Kolmas arkeologi puhui kuiskaten. "Me pystymme tunnistamaan luita, jotka ovat tuhansia vuosia vanhoja ainoastaan niiden rakenteen ja muodon perusteella. Mutta tässä.. tässä oli eri tavalla. Luuta oli sulautuneena metalliin, muoviin, hampaisiin, tuhkaan. Tällainen ei ole tiedettä. Tämä on tuskaa. "
Eivät he tällä kertaa olleet löytämässä ikivanhoja temppeleitä tai raunioita. He olivat ryömimässä Gazan rajan yhteiskuntien kotien jäänteissä ja istumassa loputtomilta tuntuneet tunnit tunnistuslaboratorioidensa metallipöytien äärellä taistelemassa ihmisarvon viimeisten riekaleiden puolesta. He olivat lajittelemassa elämän ja kuoleman fragmentteja, siruja: palanut sormus, lapsen nimeä kantava rannerengas, maanviljelijän puukko, ystävyysketju, kodin avain kotiin, jota ei enää ole olemassa- kaikki tämä vyyhtiytyneenä ihmisen maallisiin jäännöksiin.
Yksi arkeologista mainitsi hiljaa: "Koko elämäni olen pyrkinyt ymmärtämään keitä me (ihmiset) olemme olleet, Nyt olen yrittämässä vain palauttaa ennalleen ihmisarvon niille, jotka ovat raastettu pois olemassaolosta varmistaakseni, ettei kukaan jää nimeltä tuntemattomaksi eikä muutu nimeä vailla olevaksi tuhkaksi#.
Toinen arkeologi kyynelien keskeltä sanoi matalalla ääänellä. "En ole koskaan vavissut järkytyksestä arkeologisten kaivausten aikana. Mutta tällä kertaa minä vapisin, sillä täällä tiesin koskettavani veljiäni, sisariani, kansaani. Tämä on tuskan historiaa, mitä ei jaksa kestää".
Maailman imiskunnan täytyy kuulla tämä - ja ymmärtää tapahtumien koko todellinen mittakaava. Kun kansan on hälytettävä arkeologit identifioimaan murhattuja kansalaisiaan - onko se enää edes sotaa? Ei se ole politiikkaa. Ei se ole vain rajakonfliktia.
Se on ihmisarvoa, ihmisyyttä vastaan tehty rikos - yritys tuhota olemattomiin kansaa jättämättä mitään maallista jäännöstä jäljelle.
Tämä on totuus lukakuun 7.päivästä 2023 ja tämän totuuden pitää tulla kerrotuksi eikä siitä pidä koskaan vaieta. Me emme unohda. Me emme anna anteeksi. Emme keskeytä työtämme. Tulemme palauttamaan jokaiselle nimen, kunnioittamaan jokaisen elämää ja pitämään heidät aina muistoissamme. Ovathan he meidän kansaamme ja meidän sukuamme.
We will not forget.
We will not forgive.
We will not stop.
We will return every name, honor every life, and carry them with us forever.
Because they are our people.
And they are our family.
Photo credit
https://helda.helsinki.fi/server/api/core/bitstreams/253cac3c-9795-4a0d-992e-66263b89aec3/content
Tämä Israelinrakkaus oli Israelin valtiota muodostava henki seurakunnassa, sillä Henki valaisi, että oli tullut aika, jolloin Jumala kokoo Israelin kansan takaisin Luvattuun Maahan. tähän Hengen virtaan haluttiin osallistua ja moni lähti käytännön töihin kibbutseillle.
Politiikan ja talouden tutkimuksen laitos
Valtiotieteellinen tiedekunta
Helsingin yliopisto
JA SANA TULI VALTIOKSI
SUOMALAISEN KRISTILLISEN SIONISMIN
AATEHISTORIA
Timo R. Stewart
Väitöskirja esitetään Helsingin yliopiston valtiotieteellisen tiedekunnan
suostumuksella julkisesti tarkastettavaksi yliopiston Päärakennuksessa,
Auditorium XV [Unioninkatu 34], tiistaina 19. toukokuuta 2015, klo 12.
Helsinki 2015
Kirjassa Raamattua alkukielellä (1946, Helsinki) kirjoitetaan hebreaa suomalaisen ääntämisen mukaisesti ja otsikossa käytäntätä vanhaa suomalaista fonetiikkaa. Kirja on Jehovan todistajain kirjapainosta, Helsingistä, Kanava kirjapaino kustannusyhtiönä .
Luin tänään tämän kirjan ja Mecho Mamre Hebrew Bible tekstin avulla n. 10 lukua Joosuan kirjaa ja vaitsin yhden kirjassa mainitun kaupungin lähemmin tarkasteltavaksi. Se näyyttää olevan kaksiosainen, kuten Nasaret nykyaikana:Ylä-Nasaret (uusi kaupunki) ja Ala-Nasaret ( vanhakaupunki, Beit-Horon- oli jo Joosuan aikana kaksi eri keskusta ja ilmeiseti niiden välillä oli solaa tai laaksoa, jota käytettiin kulkutienä. Nämä ovat ikivanhoja paikkamerkkejä Benjaminin ja Efraimin alueen rajankäynnissä. Beit-Horon on leeviläiskaupunkeja.
Israel on elvyttänyt tämän leeviläiskaupunkinsa Beit-Horon 1977, kertoo Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Beit_Horon
beth-ho'-ron
(beth-choron (other Hebrew forms occur); Bethoron, probably the "place
of the hollow"; compare Hauran, "the hollow"):
1. The Ancient Towns:
The name of two towns, Beth-horon the Upper (Joshua 16:5) and Beth-horon the Lower (Joshua 16:3), said to have been built (1 Chronicles 7:24) by Sheerah, the daughter of Beriah. The border line between Benjamin and Ephraim passed by the Beth-horons (Joshua 16:5; Joshua 21:22),
the cities belonging to the latter tribe and therefore, later on, to
the Northern Kingdom. Solomon "built Beth-horon the upper, and
Beth-horon the nether, fortified cities, with walls, gates, and bars" (2 Chronicles 8:5 1 Kings 9:17).
From
Egyptian sources (Muller, As. und Europa, etc.) it appears that
Beth-horon was one of the places conquered by Shishak of Egypt from
Rehoboam. Again, many centuries later, Bacchides repaired Beth-horon,
"with high walls, with gates and with bars and in them he set a
garrison, that they might work malice upon ("vex") Israel" (1 Maccabees
9:50, 51), and at another time the Jews fortified it against Holofernes
(Judith 4:4, 5).
2. The Modern Beit Ur el foqa and el tachta:
These
two towns are now known as Beit Ur el foqa (i.e. "the upper") and Beit
Ur el tachta (i.e. "the lower"), two villages crowning hill tops, less
than 2 miles apart; the former is some 800 ft. higher than the latter.
Today these villages are sunk into insignificance and are off any
important lines of communication, but for many centuries the towns
occupying their sites dominated one of the most historic roads in
history.
https://bibleatlas.org/beth-horon.htm
3. The Pass of the Beth-horons:
When (Joshua 10:10)
Joshua discomfited the kings of the Amorites "he slew them with a great
slaughter at Gibeon, and chased them by the way of the `Ascent of
Beth-horon.' " When the Philistines were opposing King Saul at Michmash
they sent a company of their men to hold "the way of Beth-horon."
This
pass ascends from the plain of Ajalon (now Yalo) and climbs in about
3/4 hr. to Beit Ur el tachta (1,210 ft.); it then ascends along the
ridge, with valleys lying to north and south, and reaches Beit Ur el
foqa (2,022 ft.), and pursuing the same ridge arrives in another 4 1/2
miles at the plateau to the North of el Jib (Gibeon). At intervals along
this historic route traces of the ancient Roman paving are visible. It
was the great highroad into the heart of the land from the earliest
times until about three or four centuries ago. Along this route came
Canaanites, Israelites, Philistines, Egyptians, Syrians, Romans,
Saracens and Crusaders. Since the days of Joshua (Joshua 10:10)
it has frequently been the scene of a rout. Here the Syrian general
Seron was defeated by Judas Maccabeus (1 Maccabees 3:13-24), and six
years later Nicanor, retreating from Jerusalem, was here defeated and
slain (1 Maccabees 7:39; Josephus, Ant, XII, x, 5). Along this pass in
66 A.D. the Roman general Cestius Gallus was driven in headlong flight
before the Jews.
Now the changed direction of the highroad to Jerusalem has left the route forsaken and almost forgotten. See PEF, III, 86, Sh XVII.
E. W. G. Masterman
Joshua 10:11 It happened, as they fled from before Israel, while they were at the descent of Beth Horon, that Yahweh cast down great stones from the sky on them to Azekah, and they died. There were more who died from the hailstones than who the children of Israel killed with the sword.
Joshua 16:3 and it went down westward to the border of the Japhletites, to the border of Beth Horon the lower, even to Gezer; and ended at the sea.
Joshua 18:13 The border passed along from there to Luz, to the side of Luz (the same is Bethel), southward. The border went down to Ataroth Addar, by the mountain that lies on the south of Beth Horon the lower.
Joshua 18:14 The border extended, and turned around on the west quarter southward, from the mountain that lies before Beth Horon southward; and ended at Kiriath Baal (the same is Kiriath Jearim), a city of the children of Judah. This was the west quarter.
Joshua 21:22 Kibzaim with its suburbs, and Beth Horon with its suburbs; four cities.
1 Samuel 13:18 and another company turned the way to Beth Horon; and another company turned the way of the border that looks down on the valley of Zeboim toward the wilderness.
1 Kings 9:17 Solomon built Gezer, and Beth Horon the lower,
1 Chronicles 6:68 and Jokmeam with its suburbs, and Beth Horon with its suburbs,
1 Chronicles 7:24 His daughter was Sheerah, who built Beth Horon the lower and the upper, and Uzzen Sheerah.
2 Chronicles 8:5 Also he built Beth Horon the upper, and Beth Horon the lower, fortified cities, with walls, gates, and bars;
2 Chronicles 25:13 But the men of the army whom Amaziah sent back, that they should not go with him to battle, fell on the cities of Judah, from Samaria even to Beth Horon, and struck of them three thousand, and took much spoil.
ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS
Studia Historica Upsaliensia 233
Editores: Torkel Jansson, Jan Lindegren & Maria Ågren
& THE UPPSALA P ROGRAMME FOR HOLOCAUST AND GENOCIDE S TUDIES
Uppsala University Holocaust and Genocide Studies Publications 2
Editors: Tomislav Dulić, Paul A. Levine & Ivana Maček
Karin Kvist Geverts
E TT FRÄMMANDE ELEMENT I NATIONEN
Svensk flyktingpolitik och de judiska flyktingarna 1938–1944
Summary: A Foreign Element within the Nation
Swedish Refugee Policy and the Jewish Refugees 1938–1944
KAPITEL 7. Behandlingen av judiska flyktingar från de nordiska länderna 183
Judiska flyktingar ifrån Norge 184
Judiska flyktingar ifrån Danmark 195
Judiska flyktingar ifrån Finland 202
Delsammanfattning: De judiska flyktingarna och den nordiska tanken 207
sivu 202
Judiska flyktingar ifrån Finland
I den sista delundersökningen studeras hur myndigheterna hanterade för-
frågningar om överförande av ett antal judiska flyktingar i Finland till Sverige.
Undersökningen bygger till stor del på tidigare forskning men också på material
i Utrikesdepartementets arkiv. I tidigare forskning har de judiska flyktingarnas i
Finland öde behandlats i begränsad omfattning. Frågan om överflyttningen till
Sverige av utländska judar har i svensk forskning bara berörts kortfattat av
Hansson och Levine.83
82 Denna tolkning får också stöd av Levines forskning som visar att Engzell var väl förberedd på
vad som kunde komma att hända i Danmark, se densamme 1998, s. 232–233.
83 Hansson 2004, s. 140–142. Levine nämner de judiska flyktingarna i Finland mycket kortfattat
men diskuterar inte hur behandlingen av dessa stämmer överens med exempelvis broder-
folkshypotesen, se densamme 1998, s. 202, 204. Frågan tycks inte heller ha kommit upp i riks-
dagsdebatterna, se Byström 2006, passim. För utländsk forskning se Hannu Rautkallio, Finland
and the Holocaust. The Rescue of Finland’s Jews, New York 1987; William B. Cohen & Jörgen
Svensson, ”Finland and the Holocaust”, Holocaust and Genocide Studies, 1995:1; Svante Lundgren,
”En finlandssvensk ’rättfärdig bland folken’. Atos Wirtanens kamp för de judiska flyktingarna i
Finland”, Historisk Tidskrift för Finland, 2003:1.
sivu 203
84 Cohen & Svensson 1995:1, s. 72.
85 Ibid. s. 74–75.
86 Ibid. s. 76–77. Bland forskare råder oenighet om hur många judar som deporterades, men
siffran 8 personer verkar vara ett minimiantal. Dock förekommer även högre uppskattningar. I
Cohen & Svensson 1995:1, appendix s. 84–85 beräknas antalet deporterade till 35 personer.
Heikki Ylikangas har på uppdrag av den finska statsrådsberedningen gjort en översikt över
forskning som rör flyktingars och fångars behandling och utvisning från Finland under andra
världskriget och han kommer fram till en uppskattning om sammanlagt 170 personer, där 74
personer utgörs av utlämnade fångar och resterade 96 personer utgörs av den grupp judar som
beräknas ha dött i krigsfångeläger i Finland, se den svenska sammanfattningen i utredningen
http://www.helsinki.fi/~hylikang/varjopuo.htm, (senast besökt 2008-08-05) s. 61–62. Jämför
Hannu Rautkallio som beräknar antalet till ”about sixteen”, Rautkallio 1987, s. 208.
Sivu 204
att en tysk framställning tidigare under hösten skulle ha gjorts till hr Witting i syfte
att i Finland uppnå eller åtminstone lägga grunden till en judelagstiftning i
överensstämmelse med de i Tyskland gällande principerna. Samtidigt borde, för
att redan från början i handling betyga överensstämmelsen i syften, i Finland
levande judar, som icke vore finska medborgare, utvisas ur republiken och
utlämnas till Tyskland.87
Stiller tillhörde en judisk familj som kommit till landet 1867 och blev själv finländsk medborgare 1927. Han sysslade till en början med bland annat fastighetsaffärer och grundade 1924 i centrum av Helsingfors klädbutiken Oy Stiller Company Ab tillsammans med sin maka Vera Stiller (1886–1964), som huvudsakligen drev affären.
Stiller var en central gestalt inom stadens judiska församling och hade stiftat bekantskap med den sionistiska rörelsen redan under första världskriget, då han vistades i Köpenhamn. Under andra världskriget var han oförtrutet verksam för att bistå judiska flyktingar i Finland och kunde tack vare sina kontakter med personer i hög samhällsställning (Karl-August Fagerholm, Väinö Tanner med flera) bidra till att endast ett fåtal utlämnades till tyskarna.
Israelin-Ystävät
https://suomi-israel.fi/uutiset/
ICEJ
https://icej.fi/ajankohtaista/
HS.fi
Helsingin Sanomat https://www.hs.fi/
Lapin Kansa
Satakunnan Kansa
https://www.satakunnankansa.fi/
Turun sanomat
https://www.ynetnews.com/jewish-world/article/sj64twltxg#google_vignette
https://www.jpost.com/history/article-869067?fbclid=IwY2xjawNN3_pleHRuA2FlbQIxMQABHtMocTEelxaF1ZPM-c6e1Ytuzpn5xeSro01awDso2JVgfepAli2YaSMpDiM6_aem_6u-kdNx6kMQaHdgkZ4WJ8Q
Yleensä vuosituhansien ajan sivystykseen ja tietoon pyrkineet taivaantarkkaajat ovat luoneet maattalouteen, maapallon vuodenaikoihin liittyneen ajanlaskun , joka on vähtiellen tarkentunut gregoriaanisessa ja hebrealaisessa almanakassa huippuunsa- ja sitten yhtäkkiä näiden vuosituhansissa kypsyneiden ajanlaskujen jo toimiessa syntyy outo liike, joka nollaa ajna ja ottaa kuun pimeyden ajanlaskun indikaattoriksi. Tämä on hyvin militaristinen ja expansiivinen liike, muhamettilaisuus, jonka historia on sotahistoriaa ja expansiota edelleen. Kirjallisen tuotteen merkitys havaittiin myös expansiolle eduksi. Mutta ytimeltään sotaisuus on samaa aivan alusta alkaen.
Mikä irrotti kansoja maasta , maanviljelystä ja valkeudesta- tässä on yksi tekijä valtavat pandemiat jotka aiheuttivat väkiluvun laskua maissa jotka olivat jo asettuneet paikoilleen, valtioiksi ja täten väkiluku oli laskettavissa- mitä nomadikansoista katosi sitä väestöäkatoa ei tiedetä dokumentaation puutteessa.
https://fi.wikipedia.org/wiki/Arabien_valloitusretket
Ehkä nomadikansojen liikkuvuus vahvisti agreesiivisia expansiivisia liikehdintöjä. Jo varhain Raamattu huomautti eräästä heimosta, joka oli juurtunut alueeseensa ja väheni ja katosi: moobailaiset, jotka " istuivat sakkansa päällä" . Mooabilainen Ruut mainitaan siitä, että hän lähti liikkeelle ja liittyi Israelin kansaan, joka harjoitti karjanhoitoa ja maanviljelystä ja jonka liikkeet ja kulkeutuminen koko maapallon alueelle määräajaksi pakoon tappavia sotia ja annihilaatiota. Tämä dispersio oli myös Jeesuksen antama käsky, koska ilman täydellistä decentralisaatiota, koko Raamatun antama pelastussanoma olisi jäänyt Jumalalta Kaikkivaltiaalta itseltään mahdottomaksi saada kirjoittumaan ihmiskunnan tietoon. Pimeyden syvyyksistä lähteneet valheet voittavat miekoillaan ihmiskuntaa enemmän kuin julistettu evankeliumi, jolla onneksi nykyisin joissain valtioissa on valtiollisen miekan antamaa suojaa pimeyksiä vastaan. Hedelmistään puu tunnetaan, erilaisten ihmiskuntaoppien ydin tulee näkyviin lopulta valtioitten toiminnassa ihmiskunnan hoitamisessa sukupolvesta toiseen. Häiriökeskuksia analysoimalla voi löytää taustalta joitain pimeyden oppeja.
Mahdollisesti väkivalta-islamin harhaan joutuneet nykyaikaiset ihmiset tulevat tekemään myös ns. uskonpuhdistuksen, kuten Lutherin aikaan kristikunnassa tapahtui. Siinä käsiteltäisiin islamin oudot, kuolemaan ja tappamiseen johtavat opit ja käytännöt. ja seulottaisiin teksti jota arvostelematta räplätään ja sanat suussa lähdetään tappamaan ja kiljumaan kostoa ja jopa hankkimaan martyyriutta sen valheen lumoissa ja uskotaan että Jumala on käskenyt olla julma tappaja. Mutta toistaiseksi muhamettilaiset pelkäävät islamin opin julmuutta eivätkä uskalla arvostella sitä.
Tässä katson pandemioitten (Kuoleman ja Tuonelan) osuutta islamin sotien etujoukkona. Nyt on tulossa superkiller pandemia taas, kun H5N1 siirtyy ihmiskuntaan ja se on vaarallinen H5. Sitä ei ole ollut ihmiskunnassa. Kestää kauan ennenkuin se muuttuu kausi-influenssamuotoon kuten H1, H3. Siihen kuolee miljoonittain eikä rokotetta ole valmiina.
Sars-2 Covid-19 pandemia vei paljon tutkimusresursseja tästä H5- asiasta. Toisaalta Sars-2 pandemian seurannassa on käytetty sitä järjestelmää, joka oli luotu influenssojen seurantaan ja järjestelmä on käynyt läpi tulikokeensa ja osoittautui pätteväksi mm oikeiden rokotekombinaatioiden suunnitteluun.
Sitaatti linkistä:
Bysantin ja Persian keskinäisten sotien ohella niiden heikentymisen syyksi on arveltu kulkutauteja ja ilmastonmuutosta.[175] Silkkitien kautta idästä tulleet kulkutaudit, kuten rutto, tuhkarokko ja isorokko aiheuttivat Euroopassa 100-luvulta lähtien jopa viisisataa vuotta kestäneen väestökadon, joka mahdollisesti jopa puolitti asukasluvun laajoilla alueilla (= mortaliteetti 50%) .[176]
Kaksi suurta epidemiaa koettiin vuosina 165–180 ("Antoninuksen rutto", isorokko, kuolleita 5 miljoonaa) ja 251–266.
Vuodet 542–750 olivat jatkuvien ruttoepidemioiden aikaa.[177] Tämän niin sanotun Justinianuksen ruton ensimmäinen aalto koettiin 542–543. Kyseessä oli paiserutto, joka levisi Egyptistä Syyriaan, Bysanttiin ja Persiaan.[178]
Historioitsija McNeill ja monet muut katsovat, että kulkutaudit heikensivät perinteisiä maatalousyhteiskuntia ja altistivat ne paimentolaisten hyökkäyksille.[7][8] Paimentolaisheimot olivat luultavasti vähemmän alttiita kulkutaudeille kuin paikoillaan tiheästi elävä väestö. Voimasuhteisiin saattoi vaikuttaa myös ilmastonmuutos kuivempaan ja kylmempään kauteen, joka heikensi maatalousyhteiskuntia ja muutti viljapeltoja laidunmaiksi.[9] Iranin heikentymiseen on voinut vaikuttaa myös viljelysmaiden suolaantuminen Mesopotamiassa tuhatvuotisen keinokastelun seurauksena.[179]
Arabivaltion nousun selityksenä voi siten nähdä maatalousyhteiskuntien ja paimentolaisyhteiskuntien välisen voimasuhteen muutoksen. Sen johdosta sotaisat nomadit olivat vahvempia kuin järjestyneet suurvallat, joiden selän olivat katkaisseet rutto, maatalouden ahdinko ja sota. Alkeellista paimentolaiselämää eläneet arabiheimot valtasivat sivilisoituneet kaupungit, kuten 1300-luvulla elänyt tunisialainen oppinut Ibn Khaldun kuvasi historiassa alati toistuvaa sykliä.[180] Heiluri alkoi kuitenkin kääntyä toiseen suuntaan jo 800-luvulla, jolloin arabit alkoivat vetäytyä Espanjassa.[181
https://www.duodecimlehti.fi/duo92624
Ajanlasku alkoi Raamatussa hyvin varhain. Ihmisten iät, esikoisten syntymät ja sukupolvet mainittiin tarkasti kautta tunnetun hebrealaishistorian. Päivän pituus ja viikon pituus tarkistettiin tähtien ja kuun asemasta. Vuodenajat tarkistettiin luonnon ja maatalouden antamista johdonmukaisista viitteistä ja auringon ja kuun merkitys ajan mitauksessa oli selviö Raamatun ensimmäisestä luvusta alkaen. Jumala antoi Isomman valon päivän laskemisiin ja Pienemmän valon yön merkiksi diurnaalisen vuorokauden hallinsassa.
Tämä ajanlasku on hallinnut vuosituhansia.
Israelin kansan esi-isien ketju on ammoisista ajoista ja sitten Aabrahamista, Iisakista ja Jaakobista polveutuvan kansan monen diasporan takia ollut monen erilaisen kulttuurin ajanlaskun vaikutuspiirissä hamasta aikojen alusta aivan meidän aikaamme asti.
Gregoriaaninen kalenteri realiteettitestinä tukee hebrealaisen kalenterin ylläpitämistä ja hienosäätöä. Shar LaMathil aikanaan selvitti hebreaksi tätä kalenteria ja vertaus islamilaiseen lunaarikalenteriin ja kristilliseen aurinkokalenteriin mainittiin. Kristillinen kalenteri on aurinkokeskeinen ja islamilainen kuukeskeinen ja nämä ajanaskut voidaan konvertoida kaavan avulla G, Grekoriaaninen , ja H, Hijra - ajanlasku (islamilainen) .
G= H x 32/33 + 622. Vuosi 622 eKr mainitaan vuotena jolloin Muhammed vaelsi Mekasta Medinaan.
H= 33/32 (G-622). Grekoriaanisen kalenterin alku asettuu Kristuksen syntymän ajan tapahtumiin. Se taas ajoittui ensimäiseen, roomalaisen okkupaation järjestämään Juudan heimoille suunnattuun verollepanon aikaan ja Juudan kansan veronalaisten perhekuntien lukumäärän selvittämisen aikajanaan. Vauvojen syntymät taas saatettiin kätkeä Herodeksen aiheuttamien lapsimurhien takia , joten tarkkaa vuotta ei voi sanoa esim Beetlehemissä syntyneille poikalapsille. Tästä lapsimurhasta viime hetkellä Joosef ja Maria pakenivat Egyptiin vauvan hengen säilyttämiseksi.
Kristikunta paikallistaa ajanlaskunsa Gregoriaaniseen ajanlaskuun, sillä seurakuntien pakolaiset siirtyivät kautta enimmäkseen Rooman ja Kreikan valtakunnan eri seuduille. Kristikunnan jakaantuminen kahteen erilaiseen katolilaiseen kirkkokuntaan vaikuttaa myös ajanlaskuperiaatteeseen.
Otan Internetistä linkkejä eri ajanlaskuista:
Islamilainen kalenteri: https://fi.wikipedia.org/wiki/Islamilainen_kalenteri
Keisarillinen shaahin kalenteri https://sv.wikipedia.org/wiki/Irans_kejserliga_kalender
https://thefarsipod.com/persian-calendar/
Maya Calender https://en.wikipedia.org/wiki/Maya_calendar
Assyrialainen kalenteri:
The Assyrian calendar (Syriac: ܣܘܼܪܓܵܕ݂ܵܐ ܐܵܬ݂ܘܿܪܵܝܵܐ sūrgāḏā ʾĀṯōrāyā) is a solar calendar used by modern Assyrian people. History
Historically and also in some sources in the modern day, Assyrians dated their calendar according to the Seleucid era (Syriac: ܕܝܲܘܢܵܝܹ̈ܐ d-yawnāyē, literally "of the Greeks"), beginning on the first day of Tešrīn Qḏīm in 312 BC.[1]
The modern Assyrian calendar, however, uses a different reckoning: 4750 BC was set as its first year in the 1950s,[2] based on a series of articles published in the Assyrian nationalist magazine Gilgamesh; the first came in 1952 and written by Nimrod Simono and dealt with the Akitu festival, then an article by Jean Alkhas in 1955 (April, issue 34) fixed the year 4750 BC as the starting point.[3] Alkhas referenced his information to a French archaeologist, whom he did not name, as stating that a cuneiform tablet dating to 4750 BC mentioned the year of the calming of the great flood and beginning of life.[4]
New year
The year begins with the first sight of Spring. In the Julian calendar, the vernal equinox moved gradually away from 21 March. The Gregorian calendar reform restored the vernal equinox to its original date, but since the festival was by now tied to the date, not the astronomical event, Kha b-Nisan remains fixed at 21 March in the Julian reckoning, corresponding to 1 April in the Gregorian calendar.[5] and the calendar adopted by the ancient Assyrians had the month "Nisan" at the beginning of the calendar[6] lending to the term "Kha b-Nisan", or the "first of Nisan".
Months
| Season | Syriac | Transliteration | Arabic Julian/Gregorian equivalent
(see Arabic names of Gregorian months § Iraq and the Levant) |
Hebrew calendar equivalent | English Julian/Gregorian equivalent |
|---|---|---|---|---|---|
| Spring | ܐܵܕܲܪ | ʾĀḏar | آذَار (ʾĀḏār) | אֲדָר (ʾĂḏār) | March |
| ܢܝܼܣܵܢ | Nīsān | نِيسَان (Nīsān) or نَيْسَان (Naysān) | נִיסָן (Nīsān) | April | |
| ܐܝܼܵܪ | ʾĪyār | أَيَّار (ʾAyyār) | אִיָּר (ʾĪyyār) | May | |
| Summer | ܚܙܝܼܪܵܢ | Ḥzīrān | حَزِيرَان (Ḥazīrān) or حُزَيْرَان (Ḥuzayrān) | סִיוָן (Sīwān) | June |
| ܬܲܡܘܼܙ | Tammūz | تَمُّوز (Tammūz) | תַּמּוּז (Tammūz) | July | |
| ܐܵܒ\ܛܲܒܵܚ | ʾĀb/Ṭabbāḥ | آب (ʾĀb) | אָב (ʾĀḇ) | August | |
| Autumn | ܐܝܼܠܘܼܠ | ʾĪlūl | أَيْلُول (ʾAylūl) | אֱלוּל (ʾĔlūl) | September |
| ܬܸܫܪܝܼܢ ܐ | Tešrīn Qḏīm | تِشْرِين ٱلْأَوَّل (Tišrīn al-ʾAwwal) | תִּשׁרִי (Tišrī) | October | |
| ܬܸܫܪܝܼܢ ܒ | Tešrīn [ʾ]Ḥrāy | تِشْرِين ٱلثَّانِي (Tišrīn aṯ-Ṯānī) | מַרְחֶשְׁוָן (Marḥešwān) | November | |
| Winter | ܟܵܢܘܿܢ ܐ | Kānōn Qḏīm | كَانُون ٱلْأَوَّل (Kānūn al-ʾAwwal) | כִּסְלֵו (Kislēw) | December |
| ܟܵܢܘܿܢ ܒ | Kānōn [ʾ]Ḥrāy | كَانُون ٱلثَّانِي (Kānūn aṯ-Ṯānī) | טֵבֵת (Ṭēḇēṯ) | January | |
| ܫܒ݂ܵܛ | Šḇāṭ | شُبَاط (Šubāṭ) | שְׁבָט (Šḇāṭ) | February |
| Millennia |
|---|
| Centuries |
|