Tanskan juutalaisten historiasta

Shalom, Denmark: A Jewish Culture Guide

 http://www.shalomlife.com/culture/24634/shalom-denmark-a-jewish-culture-guide/

Explore the Jewish history and culture of Denmark through synagogues, cemetaries, and numerous community events. By: Sarah Bauder Published: July 15th, 2014 in Culture » Society » News

Ensimmäiset juutalaiset , jotka asettuivat asumaan Tanskaan, tulivat 17. vuosisadan  varhaisvaiheissa Vuoden 1620  maailman juutalaisten kongressin antaman tiedon mukaan Kuningas Kristian IV salli  1620 juuutalaisten asettua  hänen valtakuntansa rajojen sisälle ja niin Tanskasta tuli ensimmäinen skandinavialainen valtio, joka  oli tässä asiassa   edelläkävijänä. Vastaperustetussa  Frederician kaupungissa  syntyi   vuonna 1682 ensimmäinnen juutalainen asutus. Kaksi vuotta sen jälkeen muodostui pääkaupunkiin Kööpenhaminaan askenaasiyhteiskunta. 

The first Jews to reside in Denmark settled in the region during the early 17^th century. According to the World Jewish Congress in the 1620’s, Christian IV permitted Jewish settlement within his borders – making Denmark the first Scandinavian nation to do so. By the 1682, the first Jewish settlement was established in the newly founded town of Fredericia. Two years later, an Ashkenazi community was formed in the capital, Copenhagen. 

Tanskan juutalaiset saivat vuonna 1814 tasa-arvoisuuden ja vuonna 1849 lopulta he saivat täydet kansalaisoikeudet. Juutalainen yhteiskunta kukoisti niin taloudellisesti kuin kulttuurinsa puolesta 19. vuosisadalla. Moni juutalainen  sai huomattavan aseman Tanskan yhteiskunnassa. Maan ensimmäinen synagoga rakennettiinn Kööpenhaminaan vuonna 1833. Tanskassa asui  19. vuosisadan puolivälissä  arviolta  4000 juutalaista.  Varhain 20. vuosisadallla Itä-Euroopan pogromien ja Venäjän  vallankumouksen  tuhojen  takia  nähtiin  juutalaisten  maahanmuuttoa Tanskaan. Juutalaisista pakolaisista  noin 3000 asettui  pysyvästi Tanskaan 1920 aikoihin.

By 1814, Jews in Denmark were given civic equality, and 1849, were finally granted full citizenship. During the 19^th century, the Jewish community flourished economically and culturally. Many Jews rose to prominence within Danish society. The first country’s first synagogue, The Copenhagen Synagogue was built in 1833. In the mid 19^th century, there were an estimated 4,000 Jews living in Denmark. By the early 20^th century, the country saw an influx of Jewish immigration, what for Jews fleeing the pogroms in Eastern Europe, and the devastation of the Russian Revolution. By 1920, an estimated 3,000 Jewish refugees settled permanently in Denmark. 

 HUHTIKUUSSA 12940  Saksa miehitti Tanskan.  
Vuonna 1943 natsit määräsivät  kaikkien Tanskan juutalaisten  etsinnän ja poiskuljetuksen.
Kuitenkin ennen tätä tapahtumaa kykeni  90% Tanskan juutalaisväestöstä pakenemaan  neutraaliin Ruotsiin.
Euroopan juutalaiskongressin mukaan 5191 juutalaista sekä 1301  vanhempiensa puolelta osittain juutalaista henkilöä  ja 686 kristittyä, jotka olivat   avioliitossa juutalaisen  kanssa, kuljetettiin    salaisesti Ruotsiin.  (7178 henkilöä).
Noin 472 juutalaista  kuitenkin  joutui natsien  ansoihin ja heidät kuljetettiin Teresienstadtiin ja heistä 53 sai siellä surmansa.  

 In April 1940, Denmark was occupied by the Germany.
 In 1943, the Nazis ordered the round up and deportation of all Danish Jews. However, prior to the events, 90% of the Jewish population managed to flee to neutral Sweden. According to the European Jewish Congress, “5,191 Jews, plus 1,301 people of part Jewish parentage, and 686 Christians married to Jews were secretly transported to Sweden. Some 472 Jews were captured and deported to Terezinstadt, and 53 lost their lives there.”

 Toisen maailmansodan jälkeen juutalainen yhteiskunta muodostui uudestaan.  Yhteiskunta koki uuden  pakolaisten maahanmuuton vuonna 1968, kun noin 2500 Puolan juutalaista asettui Kööpenhaminaan paettuaan halllituksensa "noitavainoja" omassa kotimaassaan.

Post-World War II, the Jewish community was restructured. The community saw another influx of refugees in 1968, when approximately 2,500 Polish Jews settled in Copenhagen after fleeing a government “witch-hunt” in their homeland.

Nykyisin  on noin 2400 jäsentä Tanskan juutalaisessa yhteiskunnassa. Kuitenkin Maailman juutalaiskongressi arvioi, että maassa saattaisi olla noin 6000 juutalaista  asukasta. Mooseksenuskoisten yhdyskunta edustaa  kokonaisuudessaan Tanskassa  asuvaa juuutalaista yhteiskuntaa.  On  lukuisia  järjestöjä ja instituutteja kuten  Tanskan Siionistiliitto (Danish Zionist Federation), Maccabi, Bnai Brith, Bnei Akiva ja WIZO. Juutalainen seurakuntakeskus  sijaitsee   Kööpenhaminan  synagogan  yhteydessä  ja siellä on mikve.  Chabad- toimintaa  on myös pääkaupungissa. Sosiaalisista instituutioista mainittavia ovat   mm  vanhainkoti, senioritoiminta,  Karoliininen  koulu. Juutalainen hautausmaa on 400 vuotta vanha.  Kööpenhaminassa on monia järjestettyjä  kiertomatkoja turisteille.

Today, there are approximately 2,400 members of the Jewish community in Denmark. However, according to the World Jewish Congress, there could be more than 6,000 Jews residing in the country. The Mosaiske Troessamfund, represents the Danish community as a whole. A myriad of organizations and institutions are present in the country, including: The Dansk Zionistforbund (Danish Zionist Federation), Maccabi, B'nai B'rith, B'nei Akiva, and WIZO. There is a Jewish Community Centre located behind the Copenhagen Synagogue, which also maintains a mikve. Chabad is also present in the capital. Some of the Jewish social institutions in Denmark include an old age home, a seniors' condominium, and the Caroline Jewish Day School (Carolineskolen). Apropos of sites of interest, there is a 400-year-old Jewish Cemetery, located in the capital that is worth a visit. Various guided tours of Copenhagen are available, offering walking, tours by car, or tours by bus, whatever one’s preference.

Kööpenhaminan Synagogan ( askenaasi)  lisäksi on pääkaupungissa myös ortodoksinen ja liberaalisynagoga. Puolallainen arkkitehti Daniel Libeskind on  Tanskan Juutalaisen museon arkkitehti. Koosher ravintoa on saatavilla  kautta maan. 

 In addition to the Copenhagen Synagogue, two other synagogues are located in the capital city: the Machsike Hadas (Orthodox), and the Shir Hazafon (Liberal). If you fancy a bit of history, the Danish Jewish Museum, designed by famed Polish architect, Daniel Libeskind, is worth a visit. Keeping kosher in Denmark is not a problem in the least, as kosher products are readily available throughout the country. The Mosaiske even provides a comprehensive guide, to kosher products in Denmark.
With such a thriving community, strong and rich in history, Denmark is certainly worth the trip.

 

USA:n lähettiläs Ira Forman Malmössä

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usas-sandebud-judarnas-situation-i-malmo-oroar-mig/
20.3. 2015

Vårmorgon i Malmö. Sol och påskliljor som slår ut. USA:s särskilda sändebud för att övervaka och motverka antisemitism har just ätit frukost på sitt hotell vid Gustav Adolfs Torg.
Snart ska 63-årige Ira Forman åka över Öresundsbron till Köpenhamn, platsen för den senaste av flera terrorattacker riktade mot judar i Europa.

I sändebudets packning: nya numret av amerikanska tidskriften The Atlantic. ”Is It Time for the Jews to Leave Europe?” frågar tidningen över hela omslaget – ”Är det dags för judarna att lämna Europa?”.
Atlantic skriver om flera europeiska städer med stark antisemitism. Malmö är en av dem. Tidskriftens reporter tillbringar en eftermiddag i stadsdelen Rosengård. Han träffar många muslimer som uttrycker välvilja mot judar och som skäms över Malmös antisemitiska rykte – och några som talar om judars ondska och stora makt. ”Judarna försökte förgifta profeten Muhammed”, säger en Malmöbo från Sudan i reportaget.

Atlantic intervjuar rabbinen Shneur Kesselman, som ständigt trakasseras av judehatare. Hans traditionellt chassidiska utstyrsel – svarta kläder, hatt och långt skägg – gör honom lättidentifierad som jude.
Rabbinen bedömer att han drabbats av runt 150 antisemitiska incidenter under sina tio år i Malmö. Människor har försökt köra på honom med bil, spottat, kastat flaskor och skrikit saker som ”jävla jude!”.

Precis som Shneur Kesselman är sändebudet Ira Forman uppväxt i amerikanska Mellanvästern, utanför Cleveland i Ohio. Dagen före DN-intervjun träffade han sin plågade landsman i Malmös judiska församlingshus.
Nu slår sig sändebudet ner i en fåtölj i hotellets lilla bibliotek. Han ler sorgset.

– Före millennieskiftet hörde jag till dem som trodde att antisemitismen var en döende sjukdom.

Vad tänker du om Malmörabbinens situation?
– Det vore omänskligt att inte känna för honom. Han oroar sig för sin familj och deras säkerhet. De vill bo kvar i Malmö. Han behöver hjälp - och kanske finns det något som vi kan göra.
Vad?
– Jag kommer att tala med personer i USA om hans utsatta situation, så får vi se vad vi kan hitta på.
Finns det någon amerikansk stad där Shneur Kesselman skulle trakasseras på gatorna på det sätt som sker i Malmö?
– Jag tror inte det. Han skulle säkert sticka ut i delar av USA, inte minst på landsbygden. Men nej, jag tror inte att han skulle utsättas för det som han drabbas av i Malmö. Det betyder inte att vi inte har antisemiter i USA – det har vi. USA har inga lagar om hate speech [ungefär hets mot folkgrupp], så du riskerar inte att gripas och åtalas om du sprider antisemitism. Däremot riskerar du att bli socialt utstött. Och det är ett ganska effektivt medel mot diskriminering.

(KUVA Malmön kauniista synagogasta)

Tror du att det systemet är mer effektivt mot rasistiskt hat än lagstiftning?
– Absolut. Vi känner väldigt starkt för yttrandefriheten som finns i vår grundlag - och tror på kraften som finns i den sociala kontrollen. Det har förstås inte alltid fungerat. I mitten av 1900-talet var rasismen starkare och då funkar tyvärr inte kontrollen lika bra. Men alla samhällen utvecklas och detta har varit en positiv utveckling för USA.
Har du något exempel på att det sociala trycket mot intolerans fungerar?
– Det finns en politiker i Oklahoma som 2013 i en debatt använde uttrycket ”Jew down” [ett nedsättande, antisemitiskt uttryck att någon förhandlat ner ett pris väldigt lågt och som anspelar på myter om judars snålhet, DN:s anmärkning]. Inom 24 timmar hade han kritiserats av en mängd ledare: pastorer, näringslivschefer, föreningsrepresentanter. Nästa dag bad han om ursäkt. Han insåg nu att uttrycket var kränkande och lovade att inte använda det igen. Det är ett exempel på när folk säger ifrån: så här uttrycker man sig inte i ett anständigt samhälle.

Här i Malmö finns en flitig gatukonstnär, Dan Park, som på elskåp klistrar upp grovt rasistiska affischer riktade mot judar, romer och afrosvenskar. Han har hängt upp burkar märkta ”Zyklon-B” utanför synagogan och deltagit i nazistmöten. Han dömdes nyligen för hets mot folkgrupp och satt i fängelse. Då kunde han förstås inte sprida sin rasism och många tyckte att det var skönt att slippa hatet. Hur handskas man med sådant hat i ett system som det amerikanska, där hets mot folkgrupp är tillåtet?
– Man kan se antisemitiskt och rasistiskt klotter i amerikanska städer. Sådana budskap blir ofta utsuddade eller nedrivna. Ingen som vill ha någon sorts position i samhället ägnar sig åt sådant. Här i Europa kan politiker och ledare inom civilsamhället säga: ”vi uttalar oss inte om det här fallet med rasism eller antisemitism eftersom en rättsprocess pågår, och vi vill inte störa den.” Samtidigt har jag märkt att det är väldigt svårt att åtala och få någon fälld för hate speech. Så i mina ögon verkar det som om lagarna kan bli en ursäkt för att inte ha samhällsnormer.

Ira Forman reser ofta till Frankrike, där flera judar mördats i olika terrorattacker. Vi talar om Dieudonné M’Bala M’Bala, en fransk antisemitisk komiker med många fans. Frankrike har stränga hetslagar och Dieudonné åtalas ofta. Det kan handla om en Facebookstatus, om förnekande av Förintelsen eller om antisemitiska skämt om gaskammare. Komikerns position som maktkritisk stärks av att han jagas av rättsväsendet för sina ord. ”Jag är samhällets fiende nummer ett!” ropar han inför fullsatta salonger på sin teater i Paris.
Bara några timmar efter DN:s intervju med Ira Forman ska en fransk domstol avkunna ännu en dom mot Dieudonné: två månaders fängelse (villkorligt) och 280 000 kronor i böter. Brottet: en osmaklig Facebookstatus efter terrorattacken mot koscherbutiken Hyper Cacher, där fyra judar dödades.
– Jag tror att världens dieudonnéer möts bäst genom att de stöts ut socialt från det civiliserade samhället. Inte genom lagstiftning. Men varje samhälle är unikt och har sin historia. Jag inser att man inte exportera alla aspekter av det amerikanska samhället till Europa.

Här i Sverige har du uppmanat föreningar och religiösa samfund att fördöma uttryck för rasism och antisemitism.
– Ja, i Frankrike mötte jag judiska företrädare som gång på gång sa: vi har stort förtroende för regeringens arbete mot antisemitism. Deras oro handlar istället om att civilsamhället inte hänger med – och att franska republikens demokratiska värden därmed hotas.

Har du hört svenska judiska representanter uttrycka samma tilltro till den svenska politiska ledningen?
– Nej. Men det är en annorlunda situation i Sverige, och man ska vara försiktig att jämföra. Men nej, jag har inte uppfattat att svenska judar har ett jättestort förtroende för att regeringen vet exakt vad den ska göra åt detta.

Sverige är inte antisemitismens hjärta i Europa, säger du. Var finns det hjärtat?
– Åh. Det finns många hjärtan. Västeuropa har tydliga problem med antisemitiskt våld från en liten, liten minoritet av människor som identifierar sig som muslimer. Jag bekymrar mig också för Ungern, där det finns en betydande judisk minoritet. Där dominerar en annan form av antisemitism: en högerextrem, extremnationalistisk variant

Du har varit i Ungern två gånger. Hur är läget där?
– I både Grekland och Ungern finns partier med betydande representation i parlamenten – Gyllene Gryning och Jobbik – som står för en djupt antisemitisk ideologi. De har dessutom en sorts gatumilis till sitt förfogande – en djupt oroande kombination. Man kan jämföra med 1930-talet, med det tyska nazistpartiets framväxt, för att hitta en liknande situation.

Du anser att det är viktigt att svenska politiker i Sverige tydligt säger att hotet om våld mot judar här i Malmö kommer från en liten del av den muslimska befolkningen. Varför är det viktigt att säga det?
– Om man inte är ärlig med varifrån våldet kommer så blir det svårt att bekämpa brott – och troligen ännu svårare att ändra människors attityder. Från attitydundersökningar i Frankrike vet vi att en inte obetydlig del av människor som identifierar sig som muslimer har antisemitiska åsikter. En ytterst liten del av dem står för våldet. I samma undersökning ser man väldigt antisemitiska åsikter från anhängare av Nationella Fronten [anti-invandringspartiet som under Marine Le Pens ledarskap blivit ett av Frankrikes största, DN:s anmärkning]. För närvarande ser vi i stort sett inget våld från just dem – men åsikterna är oroande.

Har du hört om seriemördaren Peter Mangs som sköt invandrare här i Malmö?
– Nej. Jag tror inte det.
Jag berättar om Peter Mangs och skräcken han spred, när han sköt Malmöbor och särskilt riktade in sig på invandrare. 2012 dömdes han till livstids fängelse för två mord och flera mordförsök. Bland annat sköt Peter Mangs in i Malmös största moské mot en imam. Imamen satt vid ett skrivbord och räddades av att kulan ändrade riktning när den snuddade vid en tung blomkruka.

En del människor undrar över ditt besök här i Malmö. Varför bryr sig inte USA om Peter Mangs offer? kan de säga. Varför ska just judars utsatthet i en svensk kommun uppmärksammas av USA? Varför inte muslimers, eller romers?
– Vi ser problemet med andra gruppers utsatthet också, säger Ira Forman.
Han berättar om ett nytt särskilt sändebud som ska skydda minoritetsreligioner i Mellanöstern. Det kan vara kristna i Syrien och Irak, sunnimuslimer i Iran, shiiter i Pakistan eller det muslimska rohingyafolket i Burma.
– Men min särskilda roll är att värna judar i Malmö och på andra ställen i Europa.
Ira Forman menar att det inte går att se situationen i Europa i dag utan att bli orolig.
– Små, utsatta judiska grupper riskerar att försvinna från flera städer. Det vore en tragedi, inte bara för de judiska grupperna utan även för länderna de finns i. Man måste vara blind för att inte se parallellerna till Mellanöstern. Förr var en stor del av befolkningen i arabvärlden kristna, nu är de bara fyra procent. Arabvärlden hade också en gång stora, livaktiga judiska gemenskaper. Bagdad var en gång en pluralistisk judisk stad. Nu är allt det försvunnet.

Hur ser du på framtiden för Malmös judar?
– Den judiska gruppen krymper här. Det handlar inte enbart om antisemitism. Det finns en tendens att man vill flytta till större städer, större metropoler. Men helt klart handlar det också mycket om säkerhet och om frågan: finns en framtid för oss här?

Peter Mangs var rasist och sköt invandrare från Somalia och Irak. Han var också antisemit, hade listor på judar hemma och trodde på konspirationsteorier om att judar styr världen. Tror du att antisemitism ofta hänger samman med hat mot andra minoriteter?
– Ja. Förra året talade jag med judiska ledare i Frankrike om framtiden för judar i landet, om utsattheten, om attacker. Men så bytte de plötsligt spår och sa: Det handlar egentligen inte om oss. Vi kanske försvinner – men i slutändan handlar det om franska republikens demokratiska grundvärderingar. Vi judar är kanske kanariefågeln i kolgruvan som varnar för att syret tar slut, vi kanske försvinner – men det kommer inte att sluta med oss.
Skyddet av minoriteter är ett mått på hälsotillståndet i en demokrati, menar Ira Forman.
– Minoriteter ska i en demokrati inte enbart tolereras, utan också uppfattas som en sund del i ett pluralistiskt, vitalt, heterogent samhälle.

Du har vid ditt Sverigebesök talat om värdet av ett mångkulturella samhällen. Vi lever ju i globaliseringens tid. Samtidigt ser vi en utveckling åt andra hållet: kristna som flyttar från Mellanöstern, judar i Europa som flyttar till Israel, murar och staket som sätts upp mellan länder. Vad tänker du om det?
– Jag minns en diskussion i Grekland. En del greker tror att flyktingarna som kommer gör det grekiska samhället svagare, mer utspätt. Men så är det ju inte. Det hellenska samhället under antiken var så starkt just för att det blandade klassisk grekisk kultur med persisk kultur och kultur från andra samhällen. Om du i dag vill ha ett lyckat, ekonomiskt framgångsrikt samhälle så kommer du ha ett samhälle med invandring och mångfald. Därför är det så viktigt – oavsett om det handlar om Grekland, Sverige eller USA – att bygga sunda samhällen där folk kommer överens. Så att mångfalden blir en styrka och inte en svaghet.

Två representanter från den amerikanska ambassaden i Stockholm har suttit med under intervjun. Nu sneglar de på sina klockor. Det börjar bli dags att överlämna sändebudet till kollegerna på ambassaden i Danmark.
Terrordådet i Köpenhamn natten mot den 15 februari var en attack mot en tolvårig flickas bat mitzva-fest. När Ira Forman fick reda på vad som hänt tänkte han omedelbart på att danska myndigheter tidigare sagt nej när den judiska församlingen i Köpenhamn bett om beväpnad bevakning. Precis som i Sverige så förlitar sig danska judar oftast på obeväpnade egna vakter. 37-årige Dan Uzan som mördades vid entrén var en sådan obeväpnad vakt.
– Vi var oroliga redan före attacken. Danska myndigheter ville inte placera ut beväpnade vakter eftersom det skulle ”sända fel signaler” om det danska samhället. När jag hörde det tänkte jag: hm, jag är ingen expert på dansk kultur, men det slår mig som ett väldigt farligt beslut.

Vem sa så, att det skulle sända fel signaler?
– Danska myndighetspersoner.

Men i slutändan skickades ändå beväpnad polis ut som vakter?
– Ja, tack och lov för det. Som jag förstått det så skickades poliserna ut bara några timmar före attacken, eftersom det hade varit en skjutning tidigare på dagen [mot seminariet med Lars Vilks, DN:s anmärkning]. Det räddade troligen flera liv.

Har du som sändebud lyckats skaka fram beväpnade vakter att skydda tidigare obevakade judiska grupper?
- Det finns några lyckade exempel, ja, där vi tror att vi spelat en roll.


Innan Ira Forman tar hissen upp till hotellrummet för att hämta väskorna poängterar han: allt är inte mörker. I Malmö bröt solen fram när han träffade trettonåringar från Videdalsskolans antirasistiska elevgrupp. Typiska Malmöbarn med rötter i en rad olika länder, benhårt inställda på att alla ska vara välkomna i deras stad.
– De gav mig hopp.
Några timmar senare, från Köpenhamn, skriver USA:s sändebud på sitt officiella Twitterkonto:
”Bästa delen av min Sverigeresa: träffa högstadieelever från Malmö som slåss mot all sorts diskriminering.”

LÄHDE:  Niklas Orrenius, DN

Malmön synagogan historiasta sitaatti

Tämä sitaatti on synagogan omasta nettikohdasta

Kort historik

• 1870 avskaffades den lag som förbjöd judar att bosätta sig utanför de fyra städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Judar tilläts officiellt att bosätta sig var de ville i Sverige.

• År 1870 fanns det 251 judar bosatta i Malmöhus regionen varav 209 i Malmö stad. Församlingen grundades den 2:a december 1871.

• 1872 grundades den första judiska institutionen i Malmö – en judisk begravningsplats. Till att börja med hyrdes olika lokaler som fungerade som synagoga. Styrelsen började fungera 1873 och det första man gjorde var att ta kontakt med ledarna för den Mosaiska Församlingen i Köpenhamn, med en begärans om hjälp att organisera ett judiskt församlingsliv. Nästa judiska institution blev religionsskolan. Man anställde en judisk lärare och år 1900 den första rabbinen – dr Josef Wohlstein.

•Malmö synagoga byggdes 1903. Gudstjänstordningen blev ortodox och har förblivit så sedan starten.

•Majoriteten av församlingens tidigaste medlemmar härstammade från Tyskland. Mot slutet av 1800-talet och under de första årtiondena under 1900-talet anlände ett stort antal judiska invandrade från Polen, Ryssland, Ukraina, och de baltiska staterna. Många av dess slog sig ner i Lund där de skapade en del församling och en egen synagoga. En annan judisk dotterförsamling är Judiska Samfundet i Helsingborg. I anslutning till den vackert belägna synagogan finns där också lokaler för undervisning och sociala aktiviteter.

• En viktig milstolpe i församlingens historia var andra världskriget. Stora skaror danska judar lyckades fly till Sverige och de mottogs väl i Malmö.

• Genom Folke Bernadottes aktioner kunde tusentals överlevande från nazisternas koncentrationsläger räddas. Ett antal av dessa avled strax efter sin ankomst till Sverige. En avdelning finns på begravningsplatsen med s.k. flyktinggravar. Överlevande från andra världskriget och deras familjer står för en stor del av församlingens medlemmar.

• 1962 byggdes ett judiskt center i närheten av synagogan. Här finns kontors och samlings lokaler. Daghem, religionsskola samt ett antal lägenheter.

• I slutet av 60 – talet skedde en ny stor emigration, då ca.2000 judar flydde undan en stark antisemitisk utveckling i Polen. Ett antal av dessa anslöt sig till församlingen.

• 1978 byggdes en ny begravningsplats, 1988 driver församlingen ett judiskt sommarläger i egna lokaler i Höllviken några mil söder om Malmö.

• För närvarande har församlingen ca 650 medlemmar. Församlingen har en öppen attityd mot samhället i övrigt. Varje vecka besöks synagogan av ett stort antal grupper för att informera sig om judendomen.


Du är alltid välkommen till oss och vill du veta mer om oss tag gärna kontakt med vårt kansli.

Simon Wiesenthal-keskuksen uutiset Malmöstä 2015

Anti-Semitism in Malmo Reaches New, Horrific Depths

Anti-Semitism in Malmo Reaches New, Horrific Depths

Latest attacks and threats reminiscent of Nazi Germany

March 16, 2105

The Simon Wiesenthal Center expressed its deep alarm and disgust over two new manifestations of anti-Semitism in Malmo.

“In 2010, the Simon Wiesenthal Center slapped a travel advisory on Sweden’s third largest city, Malmo, for failing to act against serial harassment of the city’s Rabbi and other Jews and Jewish institutions. Virtually nothing has changed since then,” lamented Rabbi Abraham Cooper, associate dean of the leading Jewish Human Rights organization. “If anything, things may be getting worse. Now the world is witness to new, insidious acts of Jew-hatred, including harassment of Jewish citizens by Muslim youth as they try to bury their loved ones in the Jewish cemetery; and today, in an act reminiscent of Nazi anti-Semitic propaganda, a group of anti-Israeli demonstrators, wearing protective clothing and masks in order to avoid being infected by Zionist bacteria and “Isolera” viruses, entered some stores in the city to confiscate Israeli products, declaring them fruits of illegal occupation of Palestine and as such must be boycotted or destroyed.

“Such outrageous actions are reminiscent of Nazi racist anti-Jewish propaganda and boycotts in the 1930s. We fear that such actions will only escalate unless and until decent Swedes of all political persuasions rise up and declare, enough is enough! These hateful provocations aren’t designed to help a single Palestinian, only to demonize and isolate Israel and Sweden’s Jews."

For more information, please contact the Center's Public Relations Department, 310-553-9036, join the Center on Facebook, www.facebook.com/simonwiesenthalcenter, or follow @simonwiesenthal for news updates sent direct to your Twitter feed.

The Simon Wiesenthal Center is one of the largest international Jewish human rights organizations with over 400,000 member families in the United States. It is an NGO at international agencies including the United Nations, UNESCO, the OSCE, the OAS, the Council of Europe and the Latin American Parliament (Parlatino).

Malmö 1945 . Sitaatti Malmo uutisista 22.3. 2015

Film om Malmöflyktingar prisades

MALMÖ/THESSALONIKI Filmaren Magnus Gertten tog på lördagskvällen emot Fipresci-priset på dokumentärfilmfestivalen i Thessaloniki för filmen ”Every Face Has a Name”.

Text: Martin Runol

Publicerad 21 mars 2015 22.00 · Uppdaterad 21 mars 2015 22.08

Textstorlek:

Fipresci är det internationella filmkritikerförbundet och på festivalen går ett av priserna till en internationell filmskapare.
”Every Face Has a Name” berättar om människors flykt genom tiderna. Utgångspunkten är en nyhetsfilm från när överlevande från tyska koncentrationsläger anlände till hamnen i Malmö. 70 år senare får några av dem själva för första gången se den och berätta. Från Malmö 1945 tas klivet till vår tids människor på flykt.
Filmfestivalen i Thessaloniki anses vara en av de främsta för dokumentärfilm i Europa och arrangeras i år för 17:e gången.

SWC sitaatti 2.3. 2015: Boris Nemtsov Z"L, Alberto Nisman Z"L

Blogger

Shimon Samuels Shimon Samuels is Director for International Relations of the Simon Wiesenthal Center.

Though his mother is Jewish, the late Boris Nemtsov had been baptized by his Russian Orthodox grandfather. As a practicing Christian respectful of his Jewish heritage, he was a friend of Israel.

I recall when, in 1993, our Israel Forum delegation was warmly welcomed by him as Governor, in Nizhny-Novgorod ( formerly Gorky).

In 1998 he joined us, when the Wiesenthal Centre co-organized a conference on antisemitism at the Moscow City Hall. We met again in 2002, when he was negotiating with Chechen terrorists in the Moscow theatre hostage crisis, and, thereafter, at the World Economic Forum in Davos as more recently at a human rights rally in Moscow.

Nemtsov had become an indefatigable leader, forming the “Russia without Lawlessness and Corruption Party”.At that time, he was alleging corruption in the tenders for the 2014 Winter Games in Sochi, the town of his birth. This, reportedly, resulted in an attempt to murder him with ammonium chloride.

His party was refused registration and he was continuously arrested but persisted in his peace and pro-democracy campaigns – most recently criticizing Russia’s annexation of Crimea and events in Ukraine.

He was murdered two days before due to leading an anti-war march and to releasing a report claiming to prove the presence of Russian army forces in eastern Ukraine.

Immediately after the assassination, his papers and computer were confiscated from his apartment. The march was cancelled, allowing in its place a silent procession of mourning.

President Putin condemned the killing and sent condolences to Nemtsov’s 86 year old mother, Dina Eydman. Meanwhile, the conspiracy theories are beginning to circulate: “It was the CIA, Chechen Islamists, Soviet veterans…”

One may draw certain similarities with another recent murder – of a figure revered by the Simon Wiesenthal Centre – Argentine AMIA bombing investigator, Alberto Nisman. In both cases, gunned down before they were due to present a highly controversial report

 Police security, in both, apparently disappeared before the killing. Both have refocused public opinion.

There is one slight difference: Nemtsov got four bullets in the back. So far, noone has claimed it was suicide. May their memory be for a blessing.

Kolme ja puoli vuotta Qaddafin jälkeen

http://www.jpost.com/Jewish-World/Jewish-News/Libyan-Jewish-leader-barred-from-Tripoli-conference